Antal pullups: 4

Styrketräning på årets sista dag. Gjorde FYRA pullups, nytt rekord! Trots julätandet! Och se så avslappnad jag ser ut, man skulle nästan kunna tro att jag står på en pall! Den första kändes faktiskt riktigt lätt, även den andra. Verkligen en härlig känsla med tanke på att jag för ett par månader sedan inte kunde göra en endaste en...

Och efter detta rekord kom belöningen:

GOTT NYTT ÅR!

Bänkpress: 40 kg!

Efter fyra dagars vila, och en diet bestående i princip uteslutande av potatis, lax, ost och choklad, så slog jag mitt rekord i bänkpress! 40 kg! Fantastiskt. Relativt sett alltså. Hur mycket har jag kvar till Lynn Hill, ungefär det dubbla? Nåväl. Skönt att träna i alla fall efter allt vilande... Hängde lite i fingerbrädan också, och kände mig rätt tung. Måste vara all choklad.

Tredje dagen i rad

Tredje klätterdagen i rad... helt klart överkurs för mig. Styrkan minskade för varje dag. Men jag tänkte att det är lika bra att köra slut på sig själv fullständigt, för nu blir det ett två veckors klätteruppehåll. Det gick sämre på i stort sett allt idag... Men Misse var där, så det var roligt ändå! Han kände sig ganska stark, sa han och var glad över att den onda axeln kändes bättre.

Misse gled lätt upp för en grön svarttaggad.

Själv harvar jag på samma problem, med stumma armar. Kändes som min maxstyrka sjönk med säkert 70% från lördag till söndag till måndag... Nu har jag dock ätit sushi och en chokladboll, och hoppas på bra återhämtning.

Veteraner

Andra klätterdagen på raken. Det var skillnad jämfört med igår, kände mig mycket segare idag. Nu var det dock dags att prova de nya skorna (den tidiga julklappen!).

Anasazi velcro blev det! Storleken var perfekt, men det var ovant med skor som var lite hårdare och mer spetsiga än de superslitna jag har kört i... jag floppade av en massa steg, och fick fokusera rätt mycket för att stå kvar, men det är väl en vanesak.

Det var i alla fall ett enormt trevligt klätterpass, men en hel drös gamla veteraner!

Moritz, Arne T, Lotta, Misse!

Lotta är riktigt stark, och det ser så säkert och kraftfullt ut när hon klättrar. Det är både inspirerande och frustrerande, själv känner jag mig lite som en spagetti i jämförelse. Hon gjorde bland annat en svarttaggad blå (se bilder nedan) väldigt lätt.

Jag fick ge upp efter ungefär en och en halv timme, det gjorde för ont i huden och som sagt, det kändes rätt segt. Får se om jag orkar köra imorgon ändå...

Ljuset i tunneln

Det börjar verkligen kännas bättre, jag börjar så sakteliga känna igen mig själv... Patrik sa dock att min klätterstil är annorlunda nu. Tidigare var min stil tydligen olika varianter av "fronta & låsa" men så är det inte längre - troligen för att jag är svagare och inte orkar just fronta och låsa, men det vore ju väldigt bra om denna svaghet kanske kan leda till bättre teknik. Var extremt nära att göra en "ny" svarttaggad (ett move ifrån), har flera svarttaggade på gång nu, imorgon kanske! Klättrade alltså med Patrik, som efter visst tjat lyckades få med mig till tunneln. Jag orkade klättra hela tunneln! Någon röd 6c. Det är helt otroligt. Det lustiga är att jag hade mjölksyra i underarmarna - och NACKEN! Alltså inte ont, inte nackspärr, utan mjölksyra. Hur som helst, längtar redan till nästa klätterpass...

Julklappsskor

Igår var jag på Arcteryx på Vasagatan och provade ut en julklapp från Joel: nya klätterskor! För första gången på säkert fyra år... de jag har nu är löjligt slitna. De hade ett enormt bra sortiment av 5.10. (att det skulle bli 5.10 kändes självklart. Folk pratar om evolve och en massa andra saker men jag gillar inte förändringar och är därför säker på att 5.10 fortfarande är bäst). Velade länge mellan anasazi och moccasym, har kört med båda modellerna förut och båda är ju bra. Det hade också kommit någon ny (?) grön modell med både dragkedja och kardborre, som blandade sig in i leken och gjorde beslutsångesten värre. Fick dock bra hjälp av Erik Massih som jobbade där.

Gissa vad som döljer sig i denna härliga kartong? Åh...

Pippin på film!

HAHA! Så fick man skratta i alla fall, denna dunkla, regniga onsdagseftermiddag. Jag är med på FILM! Från Boulder Bash 7 november! När jag flashar en röd i ett tak, och är överlycklig efteråt!

Här är en länk till filmen (jag är med minut 3:20).

http://www.klatterverket.se/bash.htm

Med vindens hastighet

Nageln har läkt med vindens hastighet (och jag har verkligen pysslat om den!) så idag kunde jag köra i stort sett obehindrat! Hade dock ingen att klättra med, Misse skulle sätta betyg och alla andra verkade vara försvunna. Nåväl, jag klättrade i stort sett hela passet med en mycket trevlig ung man, som hade slutat tidigare i skolan och väntade på att hans pappa skulle komma och hämta honom. Något som var väldigt bra, var att vi kom ungefär lika långt på problemen - och var ungefär lika långa, så man kunde testa samma beta. Han var mycket upprörd över långa klättrare ("men var lång då!" ropade han frustrerat åt någon som sträckte sig förbi något som var ett krux för oss). Jag lyckades förresten trilla av tjockmattan mitt framför en massa folk. Smidigt!

Att försöka klättra med en halv pekfingernagel

I torsdags lyckades jag slita loss halva pekfingernageln, och smärtan har bara blivit värre och värre. Kunde knappt sova för att det bultade så i mitt stackars finger. Men jag åkte ändå till Verket, i en förhoppning om att KLÄTTRING kanske skulle göra mindre ont än t ex att låta fingret så mycket som NUDDA vid något över huvud taget. Inte helt smart. Jag försökte tejpa fingret så det låg ovanpå långfingret, men det funkade inte. Det kändes som om det krävdes maximal koncentration att spreta med pekefingret... och det var inte alltid det ens fungerade, det levde sitt eget liv. Och det gjorde SKITONT. Trots detta harvade jag runt en timme ungefär, för det var så trevligt sällskap: Misse och Rikard.

Man skulle kunna tro att Misse blir så här glad av att klättra, men i själva verket är det så här han ser ut när han verkligen tar i:

Nu har jag köpt lite ordentlig sårrengöring och antiseptisk salva och hoppas på extrem snabb läkning...

Snart...

Körde ett ganska tidigt pass med Misse, roligt! Jag gjorde äntligen den där orangea i det branta. Och var ett move ifrån att göra två svarttaggade! Snart, snart... Tog dock slut ganska snabbt. Berodde kanske på att jag bara ätit en smörgås till lunch?

Puh

Åkte till Verket och tänkte att jag ser hur det går, jag kanske får åka hem efter en kvart. Men jag orkade köra i 1,5 timme! Så det var bra, även om det blev mest på rött. Nästa vecka ska jag dock till Holland med jobbet, så jag tänkte att det är lika bra att slita ut sig fullständigt... nu är jag HELT utmattad. Patrik försökte lura mig att köra i tunneln, men jag visste att det skulle vara helt lönlöst.

Biceps 28.3!

Min biceps är nu 28.3 cm! Det må låta fjuttigt - men sist jag mätte, 31 oktober, var den 26.7! Fabulous. Och det är ju sig själv man ska tävla mot, inte andra ;-)

Enormt trevligt

Ett enormt trevligt träningspass, med Misse, Jenny B & Fredrik! Märkligt nog har jag dock VANSINNIGT ont i huden just nu, kan knappt skriva. Undrar vad det beror på? Det är ungefär som det var i början. Hur som helst, klättringsmässigt var det som vanligt: känner mig lite, lite starkare för varje gång - men lyckas inte få till en svart. Jenny såg väldigt stark och stabil ut! Det finns många starka tjejer att inspireras av nu, det är bra. Hon meddelade för övrigt att hennes biceps faktiskt är 31 cm, inte 27 som hon skrev i ett tidigare meddelande. (Hon hade inte mätt i spänt tillstånd!) Ska mäta min alldeles strax, men först ska jag äta pannkakor.

Åh vad det är roligt att klättra

Hade inte klättrat på över en vecka, så det var ENORMT roligt att vara tillbaka på Verket! Självklart tog jag i för mycket för snabbt och drabbades av en kallpump som aldrig ville försvinna, men jag kände mig ändå lite starkare än sist. Var tvungen att ge mig på den röda i det branta - den ger mig nackspärr... men jag körde på en annan, brungrå. Det gick allra bäst på flashförsöket (när Daniel tittade), sen kom jag inte så långt igen. Såg Matilda glida upp för just den, sådär busenkelt och elegant, och jag tänkte att nu ska jag göra EXAKT likadant. Men det går inte! Det är omöjligt! Man är ungefär lika smidig som ett kylskåp jämfört med henne. Rikard och Lotta kom mot slutet, men då var jag tvungen att ge mig. När det går sämre för varje försök, då är det dags att åka hem.

Klätterfilm

Tränade styrketräning. Tog inte ut mig nämnvärt, men gjorde i alla fall en pullup i greppbrädan, open crimp! Det kändes bra! Sakta, sakta på väg tillbaka? Längtar efter att klättra, det är en snart en vecka sedan sist. Klättrade lite på Freds (vi var på middag hos Fred, Åsa & Svante) hemmagjorda systemvägg igår, det var inte bra för nacken, måste ta det lugnt med den.

I lördags var vi på middag hos Victorins och såg Swedish Meatballs. Jag började skriva en riktigt rivig recension här, men deletade allt eftersom det här ska vara en snäll och positiv blogg. Men varför kan man inte göra en mer seriös klätterfilm? En dokumentär? Lite som Armbryterskan från Ensamheten? Eller med förklaringar och analyser av varför de bästa är bäst? Där deltagarna får lov att vara sansade, och inte måste rusa runt och låtsas-slåss och kladda med köttbullar i bilar? Där alla "oj vi körde nästan ner i diket, gud vad tokroligt!" är bortklippta? Eller är det jag som är gammal och tråkig, vill alla andra ha tramsiga filmer? Ett klargörande: jag tolererar trams om Sharma är med, aldrig annars. Han är så pass rymdvarelsebra att man blir fascinerad och vill lyssna på allt han säger.

Är det något fel på mig, eller är jag bara lat?

En timmes styrketräning, med fokus på "dragmusklerna". Är i Fåsjön, och då blir det styrketräning istället för klättring. Körde så kallade "forced reps" följt av lättare vikter, med en gormande Joel bakom. Latmask, skriker han. Hur kan man vara så lat? Jag bara skrattar, för det är så absurt. Absurt trött, blir jag. Ingen kan förstå. Han säger att han aldrig sett något liknande, det vill säga att någon tar tvärslut så snabbt. Normalt sett ska kurvan gå mer eller mindre brant nedåt, när man gjort sina reps och sen kör forced och sen med superlätt - men det ska inte vara något tvärstup, vilket det är i mitt fall. När jag är trött, då kan jag inte ens böja armen, om det är biceps jag kör. Ska man bli orolig?

Tung

Nackspärren gick över nästan helt efter ett par dagar. Dock lyckades jag få ont i nacken igen nu ikväll, fast på ett annat ställe, men inte alls lika illa som i lördags. Vad är det för en fjantig krämpa, ont i nacken? En riktig klättrare ska ju ha ont i fingrar, armbågar och axlar. Men det kanske kommer sen när jag blir lite starkare... Körde ett kort pass, drygt en timme bara. Senare än normalt, kom dit vid halv sju. Kroppen kändes tung som en sten, men jag kände mig stark trots allt, och kom längre på den röda svarttaggade. Jätteroligt! Nästa pass kanske jag äntligen kan göra den!

Tak + obefintliga nackmuskler = nackspärr

Aj, min nacke. Efter någon halvtimme körde jag en rödtaggad boulder i taket, och när jag var klar och hoppade ner fick jag plötsligt djävulskt ont i nacken! Fortsatte ändå att klättra, det kändes inte som att nacken blev vare sig bättre eller sämre, men vi får väl se hur det känns imorgon.

Klättrade med Misse, och en kille som undrade varför Misse aldrig gör starten på problemen ;-) Misse berättade lyckligt att han nu väger mindre än på flera år. Detta hade han firat genom att äta chips och dricka vin kvällen innan! Han verkar vara på väg mot storform. Jag själv då? Ja, det är den gamla vanliga visan, kommer lite längre på olika svarta problem men lyckas aldrig göra något helt. Kom längre på den röda svarttaggade i det branta, det är ett coolt problem! Kände mig stark i början av passet, men tog slut underligt fort, och fick ont i huden! När ska jag göra mitt första svarta problem egentligen?

Belåten Misse på väg mot storform på gamla dar:

Typiskt

Det är ju typiskt. När Misse äntligen blivit frisk, så blir jag sjuk. Dessutom har jag vansinnesträningsvärk för fjärde dagen i rad (så till den grad att jag knappt kommer ur sängen), kan det verkligen vara nyttigt? Nåväl, ikväll blir det ingen träning, får vänta till helgen. Musklerna kanske faktiskt behöver vila lite. Har kört styrketräning eller klättring fredag-söndag-tisdag, det kanske är för tätt, man är ju ändå nybörjare muskelmässigt...

Jag känner mig ungefär så här:

Lite otålig

Stackars Misse är fortfarande sjuk, stackars Misse! Tränade med Daniel och Lotta. Daniel ser vansinnigt stark ut, Lotta också! Jag själv då? Jag ser nog mest fånig och tafflig ut, men jag kommer ändå lite längre på de svarta problemen för varje gång. Jag känner mig dock lite otålig... jag vill att det ska gå snabbare, men tricket är nog att faktiskt njuta av att bara klättra. Att inte tänka! Att all filosofi flyger all världens väg. Det är rätt skönt, när man ägnat hela dagen åt att begripa argumenten mot "restricted representationalism". För övrigt kände jag mig rätt seg, och hade ont i huvudet.

Bänkpress: 37 kg

En timmes styrketräning. Är hysteriskt trött i armarna - för Joel stod och skrek och pressade mig, både när jag körde bänkpress och biceps. Det var någon ny metod, man kör på 80% av sitt max, och sen när man är helt slut fortsätter man med bara stången, jag var så trött att jag nästan skrattade ihjäl mig. Joel påstår att det här är mitt problem mer än något annat: jag är för lat. Jag tycker inte om att pressa mig. Jag kan pressa mig i ett move, eller två, men när det gäller repetitioner så blir jag uttråkad och lägger av när det börjar göra ont. Inte bra... det är som när jag var liten och höll på med gymnastik, tränaren fick stå och räkna mina armhävningar, situps etc. för jag fuskade alltid... Det är väl alltid positivt att hitta svagheter men just lathet är nog ganska svårt att få bukt med? Hur som helst, jag slog personligt rekord i bänkpress: 37 kg!

Nya Pippin på G

En timmes styrketräning, med fokus på dragmuskler. Och lite greppbräda. Fingerstyrkan är inte som den var för några år sedan, det är bara att konstatera, men jag kanske inte ska vara för otålig. Det har trots allt bara gått en dryg månad sedan min comeback. Försöker träna latsen rätt (vilket jag aldrig gjort), och tänker att det kommer att göra mig VANSINNIGT stark till slut, som en helt ny klättrare ;-)

Bättre trots trött kropp

Kände mig lite seg i kroppen trots att jag vilat tre dagar sedan Boulder Bash. Å andra sidan var jag i princip halvdöd dagen efter - jag hade så mycket träningsvärk att jag nog hade lite feber. Hur som helst - trots dagens seghet så gick det riktigt bra! Gjorde problem som jag inte ens tog zon på under Boulder Bash! Tränade själv, för Misse kände sig förkyld, stackars Misse. Det var inga andra där jag kände, så det blev ett ganska introvert träningspass. Nu blir det ingen klättring på en vecka, för jag åker till Fåsjön.

Boulder Bash

Hur gick det då på Boulder Bash? För det första trodde jag att det skulle vara ungefär som Total Boulder förut, det vill säga 100 problem och därmed en hel del lätt. Men nu såg jag på det scorecard man fick i kassan, att det bara var 30 problem, och jag insåg att vill det sig illa nu så kommer jag bara att klara några få... och det verkade bara vara en massa duktiga deltagare med, så jag kände mig en aning malplacerad. Nåväl, det var bara att bita ihop!

För det första är det ju packat med folk och man får köa och nästan armbåga sig fram till problemen, vilket gör att man lätt blir stående och bara tittar, lite lätt handfallen. Sen är det ju både nervöst och stressigt, när man väl armbågat sig fram, att veta att det står en massa folk och tittar på en (glöm det jag skrev i mitt förra inlägg) och vill att man ska skynda sig. Och flera problem struntade jag i att ens prova.

Jag lyckades göra 9 problem av 30, och ta en "zon" (halvvägs). Det är jag rätt nöjd med, även om jag säkerligen kommer att hamna sist. Har inte sett någon resultatlista än. Jag har ju trots allt bara tränat en månad, och kan inte begära mer av mig själv. Blev dock sporrad att träna mer, när jag såg många duktiga tjejer. Många var väldigt snälla och hjälpsamma med beta, t ex Jenny B, Kerstin och någon tjej som jag tror heter Veronica.

Framåt klockan 21 kom äntligen Misse! Och då blev det dags att dricka öl. Fint, på tom mage, utmattad och uttorkad. Det var ett liveband som spelade när lederna byggdes för finalen, och jag avskyr ju livemusik, och det var inte min stil alls, så jag ska inte recensera... Matilda imponerade stort i finalen, hon är helt otroligt bra! Jag orkade dock inte stanna till slutet, klockan 23:20 gav jag mig av hemåt, fullkomligt utmattad.

Inför Boulder Bash

Boulder Bash börjar om några timmar - och jag är NERVÖS! Jag menar, hur fånig får man bli? HAHA! Jag har inte lyckats göra en enda svart boulder sen min comeback, så vad är det jag jagar upp mig över? Målet är faktiskt att ha ROLIGT. Inte att slå världen med häpnad.

Ögontjänarpippin

Huden bränner sådär härligt, det gör ont att skriva. Det gick lite bättre idag än sist, det går bättre på svarta och jag känner mig säkrare på blå och röda. Tränade med Misse, han är faktiskt världsmästare på att se vad man ska göra - ibland handlar det bara om att vrida en fot eller vinkla ett knä - för att man ska klara ett move. Föranmälde mig till Boulder Bash, som är på fredag. Man kan tydligen vara med i någon sorts utlottning då. Som om jag skulle vinna något i en utlottning! Haha. En gång var jag på biopremiär med Joel och Jessica. Det lottades ut saker. Vi hade nummer 23, 24, 25. De som vann hade 20, 21, 22, 26 och 27.

Kämpade på en svart-taggad blå... det gick inte... men så tog Misse kort - och då gick det AVSEVÄRT mycket bättre, jag klarade nästan hela! Det är som om min prestationsförmåga ökar med 300% när "någon" tittar, i det här fallet kameran. Patetiskt, men jag tror inte jag kan göra något åt det.

Lynn Hill i bänkpress

HAHA: Läste just att Lynn Hill tog 175 pounds (ca 80 kg) i bänkpress när hon var 18, och själv vägde ungefär 45 kg. Hm... Fast vänta nu. Jag klättrar faktiskt för att det är roligt, inte för att försöka mäta mig med någon som sannolikt är en av världens bästa klättrare ;-)

http://www.youtube.com/watch?v=yvocXLyMDkc

Bänkpress: 35 kg!

Tränade styrketräning en timme, bland annat i sådan där pullups-maskin. Himla bra att Joel är utbildad PT (personlig tränare), för han såg att jag har helt fel teknik och att jag "fuskar", inte använder latsen! Och när jag gjorde rätt var det som en uppenbarelse. Är det så HÄR det känns att använda latsen!? Så nu kommer jag väl att få träningsvärk som håller i minst en vecka, eftersom det handlar om muskler jag faktiskt aldrig har använt... Sen gjorde jag bänkpress och slog nytt personligt rekord: 35 kg! En ökning med 3 kg sen jag tränade styrketräning sist, för två veckor sedan!

Biceps: 26,7

Ha! Nytt bicepsmått! Det har ökat med 0,7 cm sen sist jag mätte, visst är det fantastiskt! Men jag ser att jag fått lite mer muskler på överkroppen generellt, som ett jämnt lager ungefär. Om en vecka är det Boulder Bash!

2,5 timme

Jag hade träningsvärk i underarmarna, och då brukar man inte ha jättebra nyp. Kände mig lite trött redan från början (seg vecka på universitetet), och det blev ett långt pass eftersom Misse kom senare: 2,5 timme. Det konstiga var att jag var helt säker på att jag var slut, men med lite längre vila mellan problemen så gick det riktigt hyfsat. Kanske något att tänka på... Om lite drygt en vecka är det Boulder Bash, och planen är att vara med på det! Hur ska det gå? Patrik har förutstpått att mina tävlingshorn kommer att växa ut efter ungefär en kvart, Misse tror dock motsatsen. Själv tror jag att jag kommer att bli stressad av folkmassan, och att jag kanske kommer att ta i mer än jag borde på vissa problem, men man måste ju inse sina begränsningar och att jag faktiskt inte har klarat något svart problem än. Det lär dock bli ett bra träningspass! Orkade inte prova någon pullup efter träningen, var HELT slut och självklart var det trassel i tunnelbanan så det tog tusen år att ta sig hem.

Klättring - som en drog?

Hela dagen har jag suttit och kämpat med medvetandefilosofi och oroat mig för en massa saker som jag måste förbereda inför nästa vecka. Jag är i grunden en negativ person, som alltid tänker i termer av worst case scenario, och då blir man lätt stressad. Nåväl, det är underbara är att när man åker till Verket, försvinner alla TANKAR (och därmed all stress)! Man tänker inte på flera timmar! Det är helt fantastiskt! Total avkoppling för hjärnan. Det måste vara som att ta en stark drog? Hur kan jag ha försummat klättringen så, i flera år? Jag måste ha varit en idiot.

Själva träningen då: klättrade med Misse, det är det bästa! Han är min coach. Jag kommer lite längre på flera svarta. Gjorde nästan en röd i taket, fantastiskt! Och en pullup som avslutning, dock inte två. Fingrarna känns lite svullna, sådär som de gjorde när man var nybörjare på riktigt 1999. Vänster axel gör lite ont, men jag tror det är bra smärta. Kroppen måste härdas!

Antal pullups: 1

Kände mig lite seg efter klättringen igår kväll, det kanske är lite väl ambitiöst att köra både fredag kväll och lördag förmiddag, när man dessutom varit sjuk. Nåväl, det var i alla fall väldigt roligt att klättra med Misse. Försökte att göra första movet på den svarta grå, så här såg det ut (jag lyckades inte):

Det må se ut som jag visst har lats, men det har jag inte. Det är bara det att jag inte har så jättemycket fett på överkroppen. Misse var i ganska bra form och gjorde en massa svarta ganska lätt.

Sen gick vi upp på övervåningen där jag tänkte göra negativa pullups. Provade dock att göra en riktigt - och klarade det! En pullup! Min första på säkert ett halvår! Nu börjar jag känna mig som en riktig klättrare igen.

Efteråt fikade vi på det där fiket som finns i samma byggnad, oj vilket misstag! Folk satte sig fan i knät på en och sörplade soppa tre decimeter ifrån en, det var avskyvärt! Barn skrek och kladdade och vuxna hade tonfiskcurry över halva ansiktena. Och så började det klinkas på gitarr och sjungas, men då flydde vi hals över huvud.

Medlem nr 234 på Verket

Så, nu är jag en riktig klättrare igen, nu har jag halvårskort på Verket! Trevor kollade när jag sist var medlem. 2004... Jag har dock ett ganska coolt medlemsnummer, 234. "Det kan du sälja på e-bay", sa Trevor. Köpte ett brunt Prana-linne också. Lönen kom idag...

Så, hur gick klättringen? (Pass nr 6 sen comebacken). Jag har ju varit lite sjuk med feber, så jag tänkte ta det lugnt och inte köra någon mängd, utan försöka mig på lite "hårdare" moves. Det gick bättre på en orange jag gick bet på sist. Men de två svarta som Lotta dansade upp för sist, de gick fortfarande inte. Känner att jag verkligen saknar lats! Det är en ganska viktig klättermuskel. Ibland är det som om man har förlorat all sin kraft om man saknar lats, man är liksom lost, kommer ingen vart alls. På andra problem kan det plötsligt kännas ok igen. Fingerstyrkan känns ganska ok. Lyckades dock röra mig lite på en brant svart. Det var roligt. Körde bara i 1,5 timme, för imorgon ska jag köra med Misse och då vill jag vara pigg. Två dagar i rad! Men åh, det är så roligt att klättra.

Jag börjar låta lika positiv och fånig som blondinbella. Tror jag ska lägga in en bild på mitt nya linne bara därför.

Inget höjdarpass

Vaknade med migrän och synrubbningar, och träningsvärken från helgens styrketräning hade inte minskat nämnvärt. Det gör så jävla ont! Dessutom hade jag skurit mig i lillfingret när jag skulle dela en avokado, det gjorde också ont. Men jag åkte till Verket i alla fall! Det fick väl sådär. Kände mig ganska seg, men körde i alla fall 12 blå och några röda. Svarta är dock, tyvärr, out of the question.

Tränade med Patrik. Han tycker att jag klättrar mer tjejigt nu. Är inte säker på vad han menar med det, men jag känner att kroppen gärna vill tweaka och vrida in och hålla på, liksom av sig själv. Så var det inte förr om åren.

Efter ett tag kom ett litet barn fram. "Är det du som heter Patrik? Och kallas PG?". Ja, sa Patrik. "Varför tränar du med bar överkropp?". Det visade sig dock att det var Bosma som hade inspirerat barnet att säga så.

Sen kom Daniel och Lotta. Så, hur kändes det att se Lotta dansa upp för svarta problem? Var det jobbigt? Hm... nja. Lite, kanske. Men faktum är att min prestationsångest ligger i filosofin (jobbet), och min teori är att jag inte kan ha prestationsångest inom två olika områden samtidigt. Eller så går det alldeles, alldeles utmärkt...

Utomgalaktisk träningsvärk

Ingen kan någonsin ha känt en värre träningsvärk än den jag känner just nu. Jag kan knappt röra armarna! Det är alldeles ohyggligt, jag känner mig febrig! Tänk om musklerna går av? Borde jag ta en smärtstillande tablett?

Bänkpress: 32 kg

En timmes styrketräning i Joels brors gym. Armarna är nu så skakiga att jag knappt kan skriva, men det känns väldigt skönt. Jag körde lats i maskin (hm, 30 kg... inte konstigt att jag inte kan göra pullups), rodd, bänkpress och biceps. Bänkpressen gjorde jag 10 reps med först 20, sen 22, sen 24 kg... sen skulle jag testa hur mycket jag egentligen orkar. 32 kg! Det är förmodligen pinsamt lite, men som sagt, det är mig själv jag tävlar mot... Bicepscurls då, körde 10 reps där också, först med 5, sen 7,5 och sen 10 kg (fast då orkade jag bara 6-7). Det är alltså vad mina 26 centimeters biceps orkar. Styrketräning kommer jag att köra när jag är på landet och inte har tillgång till inomhusklättring.

Jag är dock ganska säker på att om jag inte hade haft den här bloggen, och alltså ingenstans att redogöra för mina prestationer, så hade jag aldrig gett mig på 10 kg-hantlarna... (och jag hade säkert lagt av bänkpressen vid 28 kg). Jag är egentligen mycket lat, och kan bara anstränga mig om någon "ser". Notera att jag är medveten om att det är patetiskt.

Biceps: 26 cm

Fick för mig att mäta min biceps. 26 centimeter. Det säger mig ingenting. Visserligen har jag ganska smala armar, varken muskler eller fett, men jag bestämde mig för att söka lite på nätet. Detta hittade jag på en ungdomssida:

"26 cm låter väldigt lite. De flesta tjejer jag känner har runt 30cm, och är helt normalbyggda."

Undrar vad andra klättertjejer har för bicepsmått. Men nej, jag ska inte hålla på och jämföra mig med andra. Det här handlar om att jag ska "tävla mot mig själv". (Haha). Och hur viktig är biceps i klättring egentligen? Finns det inget annat man kan mäta?

Jag kan verkligen inte göra en enda pullup

Fredag kväll, nytt pullups-test (det kunde ju vara så att jag helt enkelt var för TRÖTT för att göra pullups efter klätterpasset igår)... fortfarande noll. Noll pullups. Jag kan inte göra en enda pullup, det är ett faktum. Har förresten bara träningsvärk i trapezeus från igår, det känns lite dåligt. Kör jag inte tillräckligt hårt?

Antal pullups: 0

Idag kändes det ännu bättre, och jag gjorde flera röda problem på andra försöket, dock inte på det branta, där orkar jag bara halvvägs. Men det går framåt! Klättrade med Misse, min coach. Jag klättrar som bäst när han står och talar om var greppen finns, för det ser jag aldrig själv. Vi körde ett bra, intensivt pass, drygt två timmar. En massa gamla bekanta dök upp, som t ex Rikard! Som jag inte sett på hur länge som helst! Enormt roligt. Daniel försökte få honom att klättra rep, men det gick inte. "Ser du inte vilka som är här!". Efteråt tryckte jag på Misses rygg, jag är en amatörnaprapat. Försökte göra en pullup - men det gick inte. Det är nog också något att börja bokföra? Jag har inga "lats" alls...

Muskler som aldrig använts

Det är helt perfekt: jag har träningsvärk på de ställen där jag förut saknade muskler! Bröstmusklerna och romberna (partiet mellan skulderbladen, ungefär).

För några år sedan gick jag till naprapat, som tyckte det var så underligt att jag helt saknade sådana muskler, eller rättare sagt att de var totalt outvecklade! Vilket kanske kunde förklara att jag var betydligt sämre på brant än svagt överhängande klättring...

Min plan nu är att försöka fokusera på uthållighet (och då menar jag inte rep, utan snarare orka göra långa boulders inklusive krångel) och kroppsstyrka. Att köra mycket brant och hänga länge på väggen... Försöka fokusera på det som förut var mina svagheter. Jag tänker att det som var min styrka kommer att komma av sig själv i viss mån. Det är en av fördelarna med att börja från scratch, kanske. Men vem vet! Snart är jag där och krimpar och låser igen, och skyr det branta...

Mycket bättre!

Helt sjukt hur mycket bättre det kändes idag! (3:e passet på en dryg vecka). Jag gjorde 10-12 blåa problem! Och ett blått problem på det branta, jag orkade hela vägen!! Sist gjorde jag kanske 3 blå... sen orkade jag knappt röra mig. Började jobba på några röda! Köpte ett par nya klätterbyxor också, helt mot vad jag borde. Men jag kör på med seutsommare-looken. Prana från topp till tå. Nu gäller bara att hitta ett par 5.10 moccasym! På vägen hem lyssnade jag på samma musik som när jag började klättra och drömde att bli duktig. Hatfield 1980 med Everything but the girl, bland annat. Åh! Det var 9 år sedan, ganska exakt.
"Ja, men du har ju inte lagt på dig en massa vikt i alla fall", som Daniel sa. Det får man kanske vara tacksam över. Men så har jag ju inga muskler heller. Undrar hur länge det dröjer innan de kommer tillbaka. Jag tror biceps har blivit LITE större. Lite.

Tack Chrille

Jag ska vara helt ärlig i denna blogg, och inte förneka eller försköna, så jag får väl erkänna att jag blev lite glad över att "Chrille" skrev till 8a.nu och talade om att jag också borde vara med på den där "svenska tjejer som bouldrat 7B+ eller hårdare-listan". Det känns lite bra faktiskt, så tack, Chrille.

Sen kan jag passa på att berätta att jag inte har någon träningsvärk alls från igår! Jag hade alltså kunnat köra hårdare. Det stora problemet var dock huden... och jag har en FLAPPER! Från inomhusklättring på blå problem!

Så, nu tillbaka till filosofin. Vad krävs för att ha moraliskt ansvar?

Man är en seutsommare

Idag, onsdag, var första gången jag kunde knyta mina händer (träningsvärken sedan premiären i lördags var inte av denna världen, jag hade ont i varenda muskel) sen lördagen, så då åkte jag till Verket igen. Det kändes BÄTTRE, det gjorde det, men rent objektivt var det nog ingen större skillnad. Jag kom upp för några blå och fastnade på några, och de röda känns inte aktuella än. Jag tänkte köra i tunneln, såg en 6b+ (repgrad, gissade jag) och tänkte att det borde väl gå bra, men det gjorde det inte, jag orkade bara några move. Det kom några småtjejer och skuttade upp för hela, utan att ta i nämnvärt.

Man är riktigt dålig, helt enkelt! Och det känns lite fånigt att stå där i pranalinne och slitna pranashorts. Jag är en sådan där seutsommare... borde kanske byta till blanka adidasshorts, intersport-t-shirt och ha tubsockor i skorna.

Så en skylt där det stod "Boulder bash 7 november". Anja tyckte att jag skulle vara med, det vore väl ett bra mål, köra en massa nya problem. Men Patrik hånskrattade. Han tror inte att jag kommer att kunna klättra bara för att det är roligt. Vi får väl se...

Vet inte om det här är ett omen, men precis innan jag skulle åka till Verket var det en lista på 8a.nu över alla svenska tjejer som gjort 7B+ eller hårdare. Och jag var inte med... Ska man bry sig? Äh. Nej, det ska man inte. Skit samma ;-)

Klättrade på Verket idag, med Misse och Moritz. Första gången jag klättrade sen i maj! Åh, vad roligt det var! Det är så vansinnigt roligt att klättra. Varför gör jag det inte oftare? För att jag tror att jag måste sitta hemma och ägna mig åt filosofi. Men det är inte särskilt nyttigt, har jag märkt. Klättring är dock nyttigt, man blir glad av det. Trots att man är riktigt dålig. Jag tror jag klarade två eller tre blå problem, så dålig är jag. Huden brann som eld, underarmarna blev rosa och värkte efter bara några rörelser... men det var ändå roligt. Jag tror faktiskt att jag är sämre nu än när jag var nybörjare på riktigt.

Matilda Söderlund var där, den fantastiska juniorstjärnan, och hon klättrade som en gudinna, det är helt enormt imponerande. Allt ser så lätt ut, och kroppskontrollen verkar vara total. Mot slutet klättrade hon en enkel blå, och jag tänkte att jag skulle försöka klättra likadant, sådär långsamt och kontrollerat, men det var helt omöjligt. Jag fick slugga och slita som en galning mellan juggarna, för att ge upp och hoppa ner efter halva, halvdöd av utmattning.

Hur som helst: det var så roligt att klättra att nu, nu ska jag göra comeback! Och den här bloggen får bli en sorts klätterdagbok.

Så här kommer en snabb redogörelse för hur mycket jag klättrat under 2008:

Två gånger i Rosendal. Första dagen (24 april 2008) kom jag inte upp för en enda boulder! Och jag var livrädd och hade dödsångest. Ledknäckaren på bilden ovan är kanske V1-V2, det vill säga, inte ens 6A. Men jag vågade inte, jag hade sådan pump att jag inte vågade toppa ur. När dagen var slut gick jag och testade på mitt livs första 7A, "Meniskmani" (bilden nedan) och jag fick nästan hjärnblödning av att bara göra ett enda move, trots att det är crimpar så stora att de för 7-8 år sedan kändes som juggar.



Men det är fint i Rosendal, i alla fall!

Nästa session var i Hammarby, en fin liten sten utanför Nora. Där lyckades jag göra uppvärmningsproblemet, och det var alltså det första problem jag kommit upp för på mycket, mycket länge. Graden? Tja, 5A kanske?


Någon vecka senare körde vi i Hitorp, också utanför Nora, och där lyckades jag göra en 6A! Det kändes fantastiskt. Men jag fick jobba i säkert en timme. I slutet av maj körde jag i Orminge med Misse, och något tog jag mig upp för, men det var nog bara ett uppvärmningsproblem. Sen blev det alltså ett långt uppehåll till idag, när jag var på Verket och var svagare än någonsin.