Antal pullups: 4

Styrketräning på årets sista dag. Gjorde FYRA pullups, nytt rekord! Trots julätandet! Och se så avslappnad jag ser ut, man skulle nästan kunna tro att jag står på en pall! Den första kändes faktiskt riktigt lätt, även den andra. Verkligen en härlig känsla med tanke på att jag för ett par månader sedan inte kunde göra en endaste en...

Och efter detta rekord kom belöningen:

GOTT NYTT ÅR!

Bänkpress: 40 kg!

Efter fyra dagars vila, och en diet bestående i princip uteslutande av potatis, lax, ost och choklad, så slog jag mitt rekord i bänkpress! 40 kg! Fantastiskt. Relativt sett alltså. Hur mycket har jag kvar till Lynn Hill, ungefär det dubbla? Nåväl. Skönt att träna i alla fall efter allt vilande... Hängde lite i fingerbrädan också, och kände mig rätt tung. Måste vara all choklad.

Tredje dagen i rad

Tredje klätterdagen i rad... helt klart överkurs för mig. Styrkan minskade för varje dag. Men jag tänkte att det är lika bra att köra slut på sig själv fullständigt, för nu blir det ett två veckors klätteruppehåll. Det gick sämre på i stort sett allt idag... Men Misse var där, så det var roligt ändå! Han kände sig ganska stark, sa han och var glad över att den onda axeln kändes bättre.

Misse gled lätt upp för en grön svarttaggad.

Själv harvar jag på samma problem, med stumma armar. Kändes som min maxstyrka sjönk med säkert 70% från lördag till söndag till måndag... Nu har jag dock ätit sushi och en chokladboll, och hoppas på bra återhämtning.

Veteraner

Andra klätterdagen på raken. Det var skillnad jämfört med igår, kände mig mycket segare idag. Nu var det dock dags att prova de nya skorna (den tidiga julklappen!).

Anasazi velcro blev det! Storleken var perfekt, men det var ovant med skor som var lite hårdare och mer spetsiga än de superslitna jag har kört i... jag floppade av en massa steg, och fick fokusera rätt mycket för att stå kvar, men det är väl en vanesak.

Det var i alla fall ett enormt trevligt klätterpass, men en hel drös gamla veteraner!

Moritz, Arne T, Lotta, Misse!

Lotta är riktigt stark, och det ser så säkert och kraftfullt ut när hon klättrar. Det är både inspirerande och frustrerande, själv känner jag mig lite som en spagetti i jämförelse. Hon gjorde bland annat en svarttaggad blå (se bilder nedan) väldigt lätt.

Jag fick ge upp efter ungefär en och en halv timme, det gjorde för ont i huden och som sagt, det kändes rätt segt. Får se om jag orkar köra imorgon ändå...

Ljuset i tunneln

Det börjar verkligen kännas bättre, jag börjar så sakteliga känna igen mig själv... Patrik sa dock att min klätterstil är annorlunda nu. Tidigare var min stil tydligen olika varianter av "fronta & låsa" men så är det inte längre - troligen för att jag är svagare och inte orkar just fronta och låsa, men det vore ju väldigt bra om denna svaghet kanske kan leda till bättre teknik. Var extremt nära att göra en "ny" svarttaggad (ett move ifrån), har flera svarttaggade på gång nu, imorgon kanske! Klättrade alltså med Patrik, som efter visst tjat lyckades få med mig till tunneln. Jag orkade klättra hela tunneln! Någon röd 6c. Det är helt otroligt. Det lustiga är att jag hade mjölksyra i underarmarna - och NACKEN! Alltså inte ont, inte nackspärr, utan mjölksyra. Hur som helst, längtar redan till nästa klätterpass...

Julklappsskor

Igår var jag på Arcteryx på Vasagatan och provade ut en julklapp från Joel: nya klätterskor! För första gången på säkert fyra år... de jag har nu är löjligt slitna. De hade ett enormt bra sortiment av 5.10. (att det skulle bli 5.10 kändes självklart. Folk pratar om evolve och en massa andra saker men jag gillar inte förändringar och är därför säker på att 5.10 fortfarande är bäst). Velade länge mellan anasazi och moccasym, har kört med båda modellerna förut och båda är ju bra. Det hade också kommit någon ny (?) grön modell med både dragkedja och kardborre, som blandade sig in i leken och gjorde beslutsångesten värre. Fick dock bra hjälp av Erik Massih som jobbade där.

Gissa vad som döljer sig i denna härliga kartong? Åh...

Pippin på film!

HAHA! Så fick man skratta i alla fall, denna dunkla, regniga onsdagseftermiddag. Jag är med på FILM! Från Boulder Bash 7 november! När jag flashar en röd i ett tak, och är överlycklig efteråt!

Här är en länk till filmen (jag är med minut 3:20).

http://www.klatterverket.se/bash.htm

Med vindens hastighet

Nageln har läkt med vindens hastighet (och jag har verkligen pysslat om den!) så idag kunde jag köra i stort sett obehindrat! Hade dock ingen att klättra med, Misse skulle sätta betyg och alla andra verkade vara försvunna. Nåväl, jag klättrade i stort sett hela passet med en mycket trevlig ung man, som hade slutat tidigare i skolan och väntade på att hans pappa skulle komma och hämta honom. Något som var väldigt bra, var att vi kom ungefär lika långt på problemen - och var ungefär lika långa, så man kunde testa samma beta. Han var mycket upprörd över långa klättrare ("men var lång då!" ropade han frustrerat åt någon som sträckte sig förbi något som var ett krux för oss). Jag lyckades förresten trilla av tjockmattan mitt framför en massa folk. Smidigt!

Att försöka klättra med en halv pekfingernagel

I torsdags lyckades jag slita loss halva pekfingernageln, och smärtan har bara blivit värre och värre. Kunde knappt sova för att det bultade så i mitt stackars finger. Men jag åkte ändå till Verket, i en förhoppning om att KLÄTTRING kanske skulle göra mindre ont än t ex att låta fingret så mycket som NUDDA vid något över huvud taget. Inte helt smart. Jag försökte tejpa fingret så det låg ovanpå långfingret, men det funkade inte. Det kändes som om det krävdes maximal koncentration att spreta med pekefingret... och det var inte alltid det ens fungerade, det levde sitt eget liv. Och det gjorde SKITONT. Trots detta harvade jag runt en timme ungefär, för det var så trevligt sällskap: Misse och Rikard.

Man skulle kunna tro att Misse blir så här glad av att klättra, men i själva verket är det så här han ser ut när han verkligen tar i:

Nu har jag köpt lite ordentlig sårrengöring och antiseptisk salva och hoppas på extrem snabb läkning...

Snart...

Körde ett ganska tidigt pass med Misse, roligt! Jag gjorde äntligen den där orangea i det branta. Och var ett move ifrån att göra två svarttaggade! Snart, snart... Tog dock slut ganska snabbt. Berodde kanske på att jag bara ätit en smörgås till lunch?

Puh

Åkte till Verket och tänkte att jag ser hur det går, jag kanske får åka hem efter en kvart. Men jag orkade köra i 1,5 timme! Så det var bra, även om det blev mest på rött. Nästa vecka ska jag dock till Holland med jobbet, så jag tänkte att det är lika bra att slita ut sig fullständigt... nu är jag HELT utmattad. Patrik försökte lura mig att köra i tunneln, men jag visste att det skulle vara helt lönlöst.

Biceps 28.3!

Min biceps är nu 28.3 cm! Det må låta fjuttigt - men sist jag mätte, 31 oktober, var den 26.7! Fabulous. Och det är ju sig själv man ska tävla mot, inte andra ;-)

Enormt trevligt

Ett enormt trevligt träningspass, med Misse, Jenny B & Fredrik! Märkligt nog har jag dock VANSINNIGT ont i huden just nu, kan knappt skriva. Undrar vad det beror på? Det är ungefär som det var i början. Hur som helst, klättringsmässigt var det som vanligt: känner mig lite, lite starkare för varje gång - men lyckas inte få till en svart. Jenny såg väldigt stark och stabil ut! Det finns många starka tjejer att inspireras av nu, det är bra. Hon meddelade för övrigt att hennes biceps faktiskt är 31 cm, inte 27 som hon skrev i ett tidigare meddelande. (Hon hade inte mätt i spänt tillstånd!) Ska mäta min alldeles strax, men först ska jag äta pannkakor.

Åh vad det är roligt att klättra

Hade inte klättrat på över en vecka, så det var ENORMT roligt att vara tillbaka på Verket! Självklart tog jag i för mycket för snabbt och drabbades av en kallpump som aldrig ville försvinna, men jag kände mig ändå lite starkare än sist. Var tvungen att ge mig på den röda i det branta - den ger mig nackspärr... men jag körde på en annan, brungrå. Det gick allra bäst på flashförsöket (när Daniel tittade), sen kom jag inte så långt igen. Såg Matilda glida upp för just den, sådär busenkelt och elegant, och jag tänkte att nu ska jag göra EXAKT likadant. Men det går inte! Det är omöjligt! Man är ungefär lika smidig som ett kylskåp jämfört med henne. Rikard och Lotta kom mot slutet, men då var jag tvungen att ge mig. När det går sämre för varje försök, då är det dags att åka hem.

Klätterfilm

Tränade styrketräning. Tog inte ut mig nämnvärt, men gjorde i alla fall en pullup i greppbrädan, open crimp! Det kändes bra! Sakta, sakta på väg tillbaka? Längtar efter att klättra, det är en snart en vecka sedan sist. Klättrade lite på Freds (vi var på middag hos Fred, Åsa & Svante) hemmagjorda systemvägg igår, det var inte bra för nacken, måste ta det lugnt med den.

I lördags var vi på middag hos Victorins och såg Swedish Meatballs. Jag började skriva en riktigt rivig recension här, men deletade allt eftersom det här ska vara en snäll och positiv blogg. Men varför kan man inte göra en mer seriös klätterfilm? En dokumentär? Lite som Armbryterskan från Ensamheten? Eller med förklaringar och analyser av varför de bästa är bäst? Där deltagarna får lov att vara sansade, och inte måste rusa runt och låtsas-slåss och kladda med köttbullar i bilar? Där alla "oj vi körde nästan ner i diket, gud vad tokroligt!" är bortklippta? Eller är det jag som är gammal och tråkig, vill alla andra ha tramsiga filmer? Ett klargörande: jag tolererar trams om Sharma är med, aldrig annars. Han är så pass rymdvarelsebra att man blir fascinerad och vill lyssna på allt han säger.