Didn't see it coming

Det har verkligen inte blivit mycket klättring det senaste halvåret. Jag har inte slutat - har tränat lite styrketräning i KTH-hallen för att inte tappa alla muskler - men själva passionen har börjat riktas åt ett helt annat håll...



Eftersom jag red några år som barn och alltid har varit förtjust i hästar, var det ganska troligt att jag någon gång skulle återuppta det intresset. Men att även Joel skulle trilla dit, det var mer otippat.



Han citerar Martin Clunes i den fantastiska dokumentären Horsepower: I didn't see it coming...

Ofattbart härligt

Ett alldeles underbart kvällspass utanför Järnboås. Man tror knappt att det är sant - ljumma vindar, över tio grader varmt, sol... Och ett trevligt block att klättra på. Det är så härligt att man blir gråtfärdig. Tänk att man överlevde vintern trots allt.



Joel var stark! Men jag var också nära att göra denna (till hans förvåning. Men styrketräningen på KTH-hallen har gjort mig lite starkare i undercling!)



Lycka...

Verket, Verket...

Trött, sliten och skakig efter en jobbig vecka, men det var enormt roligt att klättra med Misse igen, och jag lyckades trots allt flasha en svart. Misse fick Blondinbella-kaffe av Trevor, själv fick jag bara en skvätt. Han läser nämligen min blogg, och vet att jag kör på K2 ibland. Kaffeskvätten räckte dock för att ta sig igenom passet. Hoppas på uteklättring till helgen, det ryktas om att det ska bli femton grader!? Kan det stämma? Man har liksom ställt in sig på att den nya istiden redan är här, och att temperaturen aldrig mer kommer att klättra över tiogradersstrecket. Dessa iskalla vindar.

Utomhuspremiär 2011

Har fortfarande träningsvärk sedan Verket i torsdags - sådär brutal träningsvärk, i nästan hela kroppen. Måste ha tagit i alldeles väldigt. Men eftersom solen strålade från en klarblå himmel idag, fanns inget annat val än att bege sig ut. Hammarbystenen utanför Nora är en perfekt vårsten - soligt och blåsigt, så den torkar snabbt.



Dock lite väl blåsigt denna dag, och när solen gick i moln blev det för kallt för att man skulle kunna ha någon känsel i fingertopparna (självklart hopade sig molnen lagom till att vi kom dit). Det var ändå väldigt roligt att känna riktig sten igen. Får man bara några grader till, så...

Lite, lite starkare?

Ett trevligt pass på Verket med Misse och Rikard. Jag kände mig trött och sådär mystiskt skakig i underarmarna redan från början, inte alls återhämtad från måndagens pass på K2. Sen var det väl inte optimalt med en stressig dag kombinerat med följande mellanmål:



Det gick ändå ganska bra, jag flashade två svarta. Jag vågar knappt skriva det, men det känns som om jag har hoppat upp ett litet, litet, litet snäpp styrkemässigt. (Bara för det bryter jag väl foten imorgon när jag går över gatan). Väldigt roligt i alla fall, och motiverande.

Semlor

Ett tidigt eftermiddagspass i Telefonplan. Åkte dit direkt efter ett projektmöte i Kista, där en i projektet hade med sig fantastiska hemgjorda SEMLOR.



På tunnelbanan mot Telefonplan tänkte jag, med semlan tung i magen, att det här kan ju aldrig gå väl. Men jag flashade en svart idag också! (På övervåningen, nota bene). Jag befarar dock att det är slut med sådant nu, i och med semlan. Det var väl lite överilat att tro att den skulle tynga mig samma dag; effekten kommer nog om ett par dagar.

Obegripligt

Efter att ha kört ovanligt intensivt för att vara jag - lördag och tisdag - så kände jag mig ganska sliten idag, med träningsvärk och underarmar som stumnade av att göra en smoothie. Det brände fint när jag tryckte på knappen. Att klättra även idag kändes helt otänkbart, men eftersom Misse skulle till Verket så tänkte jag att jag kan ju åka dit och ha trevligt. Det är ju ändå motion, även om man klättrar lätt.



Men hör och häpna. Jag flashade två svarta! Det är obegripligt. När jag väl var uppvärmd kändes det bättre än på flera år. Vad bisarrt! Är det Garphytteträningen i Ulriks garage? All vedhuggning och snöskottning?



Rikard kom efter ett tag också. Ett väldigt trevligt pass, med härligt hetsiga diskussioner om dubbdäck, skolan och förstås - vintern. Misse är för övrigt alltid motvalls. Han var på vippen att börja hylla vintern, men där gick nog gränsen för debattglädjen.