tisdag 21 december 2010

Hantlar och vedhuggning

Nu blir det träning med hjälp av...



och...

tisdag 14 december 2010

Den röda kolossen kommer närmare

Överhopad med jobb och deadlines, och kanske lite småkrasslig, funderade jag på att strunta i klättring idag. Men när man verkar ha jobbat sig till någon sorts temporär afasi, så är det nog lika bra att åka och träna istället.



Kände mig trött - men ändå stark. Den röda kolossen kommer allt närmare, problemen där känns inte så omöjliga som för några veckor sedan.



Jag var faktiskt nära att göra en svart där, vilket är helt ofattbart. Var även nära på andra svarta - alltså tyngre, lite brantare svarta (inte det vanliga krimpvertikala mesandet). Det är enormt roligt att känna styrka vara på väg! Känner mig väldigt inspirerad nu. Även av sällskapet. Körde lite med en mycket trevlig tjej, som var ungefär lika stark (eller nej, hon var starkare), men det roliga var att vi flera gånger hade lätt för olika sorters move och därmed kunde sporra varandra.

söndag 12 december 2010

Solna

Det frestades med Misse på Verket och Jenny B på Karbin, men det fick bli ett sent pass i Solna eftersom jag skulle på middag i Solna sen. Och det fanns trevligt sällskap även där, exempelvis Fredrik nedan.



Nyss tillfrisknad från magsjuka, förväntade jag mig att jag nog skulle känna mig antingen lätt eller matt - men det var varken eller. Det känns dock som om axelträningen verkligen har hjälpt, och det är enormt roligt. Lyckades göra en svart idag också, men framför allt så känns det bra i kroppen. Avslutade med axelträning med hantlar.

onsdag 8 december 2010

2 svarta på K2!

Det måste helt enkelt vara det hårda livet på landet - med vedhuggning, gammal hederlig axelträning med hantlar, och systemväggsträning i sådan kyla att det säkerligen gick åt 1000 kalorier i timmen bara för att inte falla död ner av hypotermi - som börjar ge utdelning. Jag gjorde två svarta på K2 idag! När gjorde jag en svart sist? Måste ha varit i maj, innan knäproblemen. Nu känns knäna bra, men jag försöker klättra ner istället för att hoppa (vilket ju ger lite extra uthållighetsträning) och gör rehab för att stärka, men jag har ingen smärta.



Det är fortfarande svårt på den stora, otäcka röda kolossen på K2, se bilden ovan. Där det är som mest takigt klarar jag inte ens av röda. Stegen får väl symbolisera detta. Men så fort lutningen är mer jämn, så går det bättre. De svarta jag gjorde var förstås av karaktären krimpigt och svagt överhängande. Det är verkligen min grej. Det känns så tryggt och skönt.



K2:s "tävlingsvägg" är ganska skräckinjagande, men den vänstra delen känns lite snällare. Hur som helst. Enormt roligt, och det kändes riktigt bra i kroppen. Kanske har Joel rätt ändå, kanske är systemväggen på vinden det enda man behöver.

På hemvägen skickade jag sms till Misse för att höra hans teorier om de usla resultaten för svenska skolelever. Det visade sig att han befann sig på en konferens där de diskuterat just detta, så han ringde upp och berättade eftersom han hade någon timme ledigt innan vindrickandet skulle ta vid.