Hantlar och vedhuggning

Nu blir det träning med hjälp av...



och...

Den röda kolossen kommer närmare

Överhopad med jobb och deadlines, och kanske lite småkrasslig, funderade jag på att strunta i klättring idag. Men när man verkar ha jobbat sig till någon sorts temporär afasi, så är det nog lika bra att åka och träna istället.



Kände mig trött - men ändå stark. Den röda kolossen kommer allt närmare, problemen där känns inte så omöjliga som för några veckor sedan.



Jag var faktiskt nära att göra en svart där, vilket är helt ofattbart. Var även nära på andra svarta - alltså tyngre, lite brantare svarta (inte det vanliga krimpvertikala mesandet). Det är enormt roligt att känna styrka vara på väg! Känner mig väldigt inspirerad nu. Även av sällskapet. Körde lite med en mycket trevlig tjej, som var ungefär lika stark (eller nej, hon var starkare), men det roliga var att vi flera gånger hade lätt för olika sorters move och därmed kunde sporra varandra.

Solna

Det frestades med Misse på Verket och Jenny B på Karbin, men det fick bli ett sent pass i Solna eftersom jag skulle på middag i Solna sen. Och det fanns trevligt sällskap även där, exempelvis Fredrik nedan.



Nyss tillfrisknad från magsjuka, förväntade jag mig att jag nog skulle känna mig antingen lätt eller matt - men det var varken eller. Det känns dock som om axelträningen verkligen har hjälpt, och det är enormt roligt. Lyckades göra en svart idag också, men framför allt så känns det bra i kroppen. Avslutade med axelträning med hantlar.

2 svarta på K2!

Det måste helt enkelt vara det hårda livet på landet - med vedhuggning, gammal hederlig axelträning med hantlar, och systemväggsträning i sådan kyla att det säkerligen gick åt 1000 kalorier i timmen bara för att inte falla död ner av hypotermi - som börjar ge utdelning. Jag gjorde två svarta på K2 idag! När gjorde jag en svart sist? Måste ha varit i maj, innan knäproblemen. Nu känns knäna bra, men jag försöker klättra ner istället för att hoppa (vilket ju ger lite extra uthållighetsträning) och gör rehab för att stärka, men jag har ingen smärta.



Det är fortfarande svårt på den stora, otäcka röda kolossen på K2, se bilden ovan. Där det är som mest takigt klarar jag inte ens av röda. Stegen får väl symbolisera detta. Men så fort lutningen är mer jämn, så går det bättre. De svarta jag gjorde var förstås av karaktären krimpigt och svagt överhängande. Det är verkligen min grej. Det känns så tryggt och skönt.



K2:s "tävlingsvägg" är ganska skräckinjagande, men den vänstra delen känns lite snällare. Hur som helst. Enormt roligt, och det kändes riktigt bra i kroppen. Kanske har Joel rätt ändå, kanske är systemväggen på vinden det enda man behöver.

På hemvägen skickade jag sms till Misse för att höra hans teorier om de usla resultaten för svenska skolelever. Det visade sig att han befann sig på en konferens där de diskuterat just detta, så han ringde upp och berättade eftersom han hade någon timme ledigt innan vindrickandet skulle ta vid.

Hardcore på landet

På landet blir allt mycket mer hardcore. Det första man gör på morgonen är att hugga ved, göra i ordning en brasa och sen gå 200 meter till postlådan för att hämta tidningarna. Så är det inte riktigt i ettan i stan. Även träningen blir mer hardcore. Idag gav jag mig på Joels systemvägg, som enligt honom själv egentligen är allt man behöver. Det var hysteriskt kallt på vinden, tårna frös till is nästan omedelbart, men jag körde ändå!





Joel var otäckt nära att skära av sig tummen för ett par veckor sedan, så han får vänta lite med klätterträning.

Styrketräning

Idag blev det styrketräning, med fokus på axlar och lats. Har aldrig varit stark i axlarna. Undrar vad som kommer att hända när det inträffar?

Kort på K2

Det blev ett mycket kort pass på K2 - men bättre än ingenting, tänkte jag. Och även om man kan vara smått missnöjd efter ett endast timslångt pass, under vilket man känt sig som en sömnig potatissäck, och beskådat halvmeterhöga knattar enkelt dansa förbi de passager man själv upplevt som oerhört tunga och räckviddsberoende, så är det ju ändå TRÄNING. Rolig träning! Det är faktiskt det. Man får helt enkelt växla perspektiv vissa dagar. Men ärligt talat kände jag mig (glimtvis) ganska stark (notera emellertid att inget någonsin har varit mer relativt). Så det finns kanske hopp. Det var tröttheten som gjorde mig seg och tung. Och snön. (Det stod förresten på någon löpsedel att det snart kommer en "köldexplosion"). Hur som helst. Tänkte försöka få till lite styrketräning de kommande veckorna. Axlar och lats måste få en boost.

En bit på en vit

Det blev ett trevligt med lite kort pass med Misse på Verket. Diskussionen om skolpolitik fortsatte. Som alltid är det mer intressant att diskutera när man tycker olika. Han är inne på att motivera elever, jag är mer inne på Björkpiska. Nåväl. När han åkt kom Moritz och Tomas, det var roligt att se dem igen. Moritz pushade mig att testa en vittaggad, och jag kom i alla fall halvvägs! Men det var nog en väldigt lätt vit. Det kändes dock betydligt bättre i kroppen idag än i tisdags.

SM

Vad skådar mitt norra öga? http://thebrunoshow.blogspot.com/2010/11/infor-sm.html
Daniel (J:son Lind) ska vara med i SM! Det var sannerligen på tiden. Det är ju nästan så man måste pallra sig till Karbin och titta! Heja Daniel.



Undrar förresten hur många som, med tanke på rubriken, trodde att jag blivit galen och anmält mig till SM? Jag skulle lika gärna kunna snickra ihop en rymdraket och åka till månen, med tanke på hur det kändes idag. Körde ett kort pass på K2, men musklerna var oändligt tomma och stumma. Borde nog ha stannat hemma. Träffade dock Jonas Lind, som hunnit skaffa två barn sedan sist jag såg honom.

Inspiration

Lördageftermiddag på K2. Det går absolut framåt för varje pass nu, och det är förstås roligt. Blev inspirerad av starka Clara.



Jag flashar röda ibland, men absolut inte om det är brant. Avslutade med min specialövning (för speciellt svaga personer): breda pullups med hjälp av jätteboll.

Med Misse på Verket

Det blev ett trevligt pass med Misse på Verket. Och intressanta diskussioner om skolpolitik.



Misse gjorde några svarta ganska lätt. Själv är jag inte där ännu, men jag tycker det går framåt för varje pass. Börjar dock känna mig otålig. Vill bli STARK, nu.

Walk up to the machine

Efter tre dagars vila var det dags för lite styrketräning. Rodd, bänkpress, lats, axlar.



Om jag tränar ensam är det perfekt att läsa en bok mellan seten. Nackdelen är väl att pauserna blir lite väl långa om boken är bra, vilket var fallet idag.



Jag hoppas att jag har många underbara klätterdagar framför mig.

Det gör ont

Tredje klätterpasset på en vecka! Kan upplysa om att jag har haft monstruös träningsvärk lika länge. Varje dag i en vecka. Nu är jag så utmattad att jag varken har kraft att putta upp dörrar eller hålla i mobilen, jag tror faktiskt aldrig att jag känt något liknande. Men om det är någon gång man kan komma undan med att äta en sådan där gigantisk flygplats-Toblerone så måste det väl vara när kroppens alla muskler gör så ont att hjärnan inte längre fungerar? Det vill säga, när de är i sådant uppror att de blixtsnabbt kommer att suga åt sig allt man stoppar i sig, ungefär som om det vore noll kalorier? Jag är säker på att det är så.



Hur som helst. Knäna känns bra. Allt känns bra. Bra smärta är bra. Nästa gång blir det Verket, jag har inte övergett Verket.

Antal breda pullups: 0,5

Det blev ännu ett pass på K2, med Lotta. Hon har fortfarande problem med sitt nyckelben, men klättrar ändå och det ser riktigt bra ut.



Det är ju alltid givande att klättra med någon som är bättre - och har mer energi, så jag tog verkligen ut mig. Jag har extra stora problem när det är brant och man ska låsa långt bort, så alla problem på den röda "svampen" var nästan omöjliga. Efteråt skulle jag testa en bred pullup. Det gick inte! Fastnade halvvägs. Jag har faktiskt aldrig sett Lotta så chockad. Men så tragiskt är det! Hur som helst: knäna känns bra. Men resten av musklerna... Jag riktigt känner hur även de är i chocktillstånd. Det lär inte bli lätt att komma upp ur sängen imorgon.

Telefonplan

Knäna är röntgade och det såg bra ut. En stor lättnad. Ska bara köra lite rehab ett tag. Testade Telefonplan idag. Fantastiskt! Fem fåglar av fem möjliga. Det har pratats om att mattorna är hårda, men jag tror snarare att det är farligare med för mjuka mattor. De här påminde mig om alla miljoner landningar i hopp, barr och bom i gymnastiken, på 70- och 80-talet ;-) Och jag gillade att man kunde välja temperatur: varmare bouldering på övervåningen, lite svalare på nedervåningen. Men det bästa av allt: tunnelbanan går nästan ända fram. Man slipper åka buss!

Endorfinchock

Åkte till Solna för ett kort eftermiddagspass. Tänkte att det kanske var stökigt på Verket, eftersom det är någon sorts tävling där i helgen. Det kändes ganska tungt - även om jag gjort lite pullups under sommaren, så stumnade underarmarna direkt. Och fötterna som inte varit i klätterskor sen i maj... och det brände som eld i händerna. Men det var underbart. Körde försiktigt på blått, klättrade ned istället för att hoppa. Testade lite på rött också. Att klättra igen - lyckan var total. Det var verkligen en helt bisarr endorfinchock! Ont högerknä fortfarande, men det kanske ordnar sig till slut, och under tiden får jag helt enkelt klättra med dålig teknik (bli stark i överkroppen och inte använda fötterna, i alla fall inte i några konstiga vridna positioner...)

Klättrare - ständigt bajsande nazister?

Folk verkar bli mer och mer lättkränkta, och det är väl en diskussion i sig. Det är möjligt att man är för lättkränkt om man orkar bråka om namn på klätterleder. Men är inte det största problemet – nu när vi klättrare diskuterar problemet med nazinamnen i Gåseborg – hur klättrare uppfattas och att accessen riskeras? Att det finns en risk om markägare får för sig att klättrare är ständigt bajsande nazister som skriker könsord var femte minut? Vem vill ha sådana varelser på sina ägor?

Sen det här med yttrandefrihet, som några tjatar om. I begreppet yttrandefrihet ingår väl att man är fri att framföra sin åsikt – men man kan undra vad det är för åsikt man vill uttrycka när man döper en led till något med naziassociationer? Zyklon B? Jag gissar att det t ex handlar om att man tyckte leden var så jobbig att man nästan kvävdes, och det kan väl sorteras in under avdelningen sjuk humor, men är den åsikten så viktig att kämpa för att man på pin kiv måste sätta ett namn som garanterat kommer att orsaka rabalder och eventuellt försvåra accessen för kommande klättrare?

Någon skrev att Cordelia Hess resonemang inte håller. Att man inte kan döpa leder till Kalla kriget eller Stalingrad (som hon föreslog) heller. Det är emellertid skillnad på namn som associerar till slag/krig mellan stater (se jus in bello), och namn som associerar till systematisk gasning med syfte att utrota civila. Men man missar ju poängen. Det är accessen som är i fara när klättrare framstår som idioter. Att gapa om yttrandefrihet i det här sammanhanget blir bara fånigt. Då sågar man bara av den gren man sitter på (när klippor stängs). Jag vill citera Jenny Körlin i en tråd på 8a: ”Get your fucking priorities straight! Döp era ungar till Adolf eller håll käften!”.

Söndag på Verket

Första klätterpasset på två veckor (vilar knäna, men kör lite pullups & fingerbräda hemma). Ganska segt, ont i huvudet, men roligt ändå. Kul att träffa alla! Misse, Stefan K, Rikard, Daniel och Patrik G. Jag tog det riktigt lugnt.



Det blev en hel del preparerande av grepp.





Daniel mobbade mig för min mjuka tandborste, TePe Extra Mjuk (med glitter). Men den matchar ju kritpåsen.

Supertrevlig klätterlördag

Första gången inne på ett tag - jag har ju vilat knäna. Det blev ett alldeles fantastiskt trevligt pass. Och Misse hade med sig bröd! Vilken lycka.





Tror de satt och pratade en timme innan de började komma igång. Som Tomas sa: "Vi pratar en timme, sen kör vi direkt på svart! Pratandet är själva uppvärmningen."

Moritz verkade vara i bra form. Och han hade ny frisyr - mycket snyggt!



Knäna är bättre, men jag undviker att hoppa ner, och gör inga heelhooks eller höga fotflytt. Men annars går det bra - och jag känner mig riktigt stark! Har ju kunnat träna pullups och fingerbräda. Och tro det eller ej: jag flashade en svarttaggad!!! (Den nedan). Körde på några vita också. Det gäller att hitta problem som inte gör ont.





Misse är i bra form, har gjort flera vita i år och flashar oftast de svarta. Det ser bra ut! Bara han får ordning på sina höftböjare, och slutar envisas med stela långbyxor. Moritz tog bilden nedan.



Starka Cinzya imponerade när hon enkelt flashade bouldern nedan:



Cinzya igen, bilden nedan (foto Moritz). Det problemet var inget för mina knän.



Moritz på väg ned, Tomas på väg upp...



Efteråt gick jag till Helvetet (McDonalds Sickla, en lördag kl 13, jag har aldrig i mitt liv upplevt ett sådant kaos av förtvivlade småbarn och flygande mat) och åt. Sen kom Misse, som hade tränat lite längre. Vi gick till Claes Ohlson och köpte prylar. Jag köpte handsfree till mobilen och en aux-sladd till mp3-spelaren. Som ska användas i en annan pryl jag köpt. Som troligen kommer att förbättra min livskvalitet med ungefär 500%. Gissa vad... det kommer kanske en bild på den snart...

Bra träning i Hitorp

Väldigt roligt att klättra igen. Idag fick det bli Hitorp utanför Nora.



Knäna är absolut inte bra än dock. Kan inte göra heelhooks över huvud taget (däremot tåhooks) och höga fotflytt gör ofta ont, så jag får ta det försiktigt och ibland välja andra lösningar. Nedan, en rolig och lite klurig 6A (?).



Frustrerande med knäna, för jag känner att jag är starkare än någonsin i vissa muskler. Fick bra träning på en brant 6C nedan.



Joel på samma 6C - han verkar vara på väg mot storform.





Minst sagt utsträckt, nu gör det ont i hela vänster sida, men det är förmodligen bra...





Nu är det bara att ta fram Voltarentuben och hoppas på det bästa...

Knävila

Måste vila mina knän. Försökte klättra på Verket i lördags, men det gick i stort sett inte alls. Så fort det blir tryck på fötterna långt från kroppen, är det kört. Så nu får det bli fingerbräda och pullups ett litet tag. Jag kan glatt konstatera att jag har gjort framsteg. När Joel fick se nedanstående bild (från februari) sa han att det inte såg klokt ut.



Sådär tränar du ju inte latsen, bara armarna (eftersom jag hade för lite mellanrum mellan händerna), sa han. Och så testade jag en vanlig pullup, en bred (eller normal, egentligen) - och det gick inte alls. Inte en enda riktig pullup kunde jag göra, jag var helt lost. Så jag började träna, med negativa reps. Och nyss gick det!!! En härlig känsla. Och ovan.

Rosendal

En ganska ruggig klätterdag. Plus fem grader, mulet och fuktigt. Men det var roligt att återse Rosendal, det var ett tag sen.



Sådana här stunder funderar man dock över om det verkligen är så här man vill spendera sin lördageftermiddag...



Träffade Daniel Furudahl med kompis.



Men det är fint i Rosendal, särskilt utsikten från Lägerbålsblocket.



Joel ger beta på John Gill, till Erik och Pierre.



Erik på John Gill.



Joel på Ledknäckaren.



Själv har jag tyvärr fått känningar i BÅDA knäna. Förra året, april, fick jag ont i ett knä, nu är det båda. Inte bra. Undrar om det här är ålderskrämpor som drabbar gamla gymnaster, som tillbringat barn/ungdomen med att hoppa ner på hårda mattor en miljard gånger?

Påskklättring

Det fick bli Hammarbystenen igen, ett säkert kort. Nu var i stort sett hela blocket torrt. En riktigt härlig dag. Eller dag - stund kanske man ska säga, huden och styrkan tog slut ganska snabbt.



Först uppvärmning...



Sen hårdare problem. Roligt. Men det fattas lite styrka...

Dagens självklarhet:

Om du har migrän, åk inte och klättra. Det borde jag kanske ha kunnat lista ut. Undervisade på eftermiddagen (ingenjörer, i filosofi...) trots lätt migrän och tänkte att det var ju inte så farligt, kanske går det över om jag åker och klättrar. Verkligen inte, det blev värre. Yrsel, illamående och synrubbningar, allra helst efter branta problem. Hu. Tack gode gud för smärtstillande tabletter, som till exempel Naproxen nedan.



Nu hoppas jag på fint väder i påsk så man får klättra ute!