Puh

Om man sitter på jobbet med halsduk, och har ett element blåsandes på högsta effekt, och stängd dörr för att få bastueffekt, men man ändå fryser - ja, då ska man kanske ta det som ett tecken på att man ska åka hem, inte till Verket för att klättra. Det gjorde dock inte jag. Jag åkte till Verket. Körde en timme, men det var minst sagt tungt, pulsen var på 180 konstant, det svartnade för ögonen, blabla.

Träffade Daniel och Rikard - alltid roligt att se dem. Men som sagt, det blev inte så långvarigt. Misse hade redan klättrat, tidigare under dagen.

Tråkigt att jag inte hann träffa Lotta - om hon kom. Fick ett mail idag om att hon funderade på att klättra lätt ikväll. Hoppas hon gjorde det och att det gick bra! Det är så tråkigt med hennes nyckelbensskada! Alla som läser det här måste skicka goda tankar till Lotta, så att hon snart är tillbaka.

Trevlig lördag

Fortfarande lite krasslig, men åkte och klättrade ändå. Som sagt - det är bara att bita ihop, om det ska bli något av det här. Det tog ett tag att värma upp, men kroppen kändes lätt, och det märktes ändå att detta var tredje passet på en vecka - på ett positivt sätt.

Och eftersom Rikard, Daniel och Misse var där, blev det ett väldigt trevligt pass!

Misse var mycket belåten över att han vägde ovanligt lite. Han tog det dock lugnt med klättringen, och Daniel mumlade något om att Verket borde utöka idén med specialboulders och inte bara ha juniorboulders, utan även seniorboulders.

När Misse såg bilden nedan blev han stormförtjust, eftersom han tyckte att han såg så utmärglad ut. Den måste du lägga ut, ropade han.

Bara att bita ihop

Jaha, förkyld igen... men lite bättre idag, så jag tänkte att jag åker och klättrar ändå. Annars blir det ju aldrig någon klättring! Är det inte förkylningar så är det nackspärr eller diverse andra krämpor. Vad fan!

Det kändes helt okej, och jag vågar ta ut rörelserna mer även om nacken inte är 100%. Var ett grepp från att göra en svart, och det kändes lätt och bra. Väldigt roligt! Om man nu bara kan få ha lite regelbundenhet så kanske styrkan äntligen kan komma... jag längtar.

Klättrade lite med en mycket trevlig - och stark, vilket är väldigt inspirerande - tjej som heter Linda Hammarström.

Sen kom Fredrik Andersson, som jag inte sett på... flera år. Trevligt! Han sa att han inte heller får någon fason på sin comeback, men det såg i alla fall väldigt lätt ut när han värmde upp på svarta.

Hade en känning i ljumsken innan, som jag drog till i slutet av passet, så jag fick halta hem. Men som sagt: det är lika bra att inse att man alltid kommer att ha ont någonstans, gammal som man är. Bara att bita ihop, om det ska bli någon comeback att tala om! På det hela taget var det ett trevligt och positivt pass. Nu, tillbaka till arbetet...

...

Musiklyckorus

Har varit i ett musiklyckorus i snart ett dygn - efter Massive Attacks konsert. Det var MAGISKT! Men jag ska väl tillägga att jag är ett stort fan, sen 15 år tillbaka. Aftonbladet och Expressens recensenter var förstås föga imponerade och berättade att triphopen minsann är stendöd, och att de som gillar triphop dessutom dansar töntigt. Det må vara hänt - JAG ger konserten en femma, och att döma av mina fellow töntar på tunnelbanan hem var jag inte ensam om att känna så. Det var längesedan jag var i ett lyckorus som varade så länge. Det är nästan så man vill dra till Oslo och se dem en gång till.

Alltså: det blev ett klätterpass i post-Massive-Attack-rus, och det gick riktigt bra, trots att jag saknade mina klätterkompisar. Nacken känns okej nu men jag försöker ändå ta det lugnt och inte göra några hastiga korsningar. Började köra på icke-branta svarta, och det kändes bra, kom ganska långt på flera! Längtar så efter att bli STARK...

Skönt lunchpass

Var tvungen att muntra upp mig med en timmes lunchpass - och ett par nya klätterbyxor, eller rättare sagt shorts. Det var SÅ otroligt skönt att klättra. Alla tankar bara försvinner när man klättrar. Tog det lugnt (är fortfarande rädd om nacken), alltså klättrade extremt långsamt och lätt, men hade hög puls hela tiden så det blev intensivt ändå, och kanske lite uthållighetsträning, hör och häpna. Nedan: dagens outfit (nya shortsen!). Gissa min favoritfärg...

Lycka...

... är när man haft jätteont i fem dagar, och smärtan sen försvinner! Har haft extrem nackspärr, sådär så varje andetag gjort ont. Men så gick det över, och idag kunde jag klättra! Det var helt underbart. Klättrade väldigt långsamt och kontrollerat, och kände ingen smärta alls! Men jag måste uppsöka sjukgymnast eller liknande och se till att stärka mina nackmuskler så det inte kommer tillbaka.

Bortsett från den totala lyckan att få röra på sig igen och inte ha ont, så var det ett enormt trevligt pass! Misse, Rikard, Daniel - och Jenny B var där! Det var enormt roligt att se henne - och hennes mage - det var längesen! Passade väldigt bra att klättra med henne eftersom jag var tvungen att ta det lugnt, och hennes rörlighet är ju av naturliga skäl en aning begränsad.

Förutom cykling försöker Misse se till att hålla 40-årskrisen i schack genom att se ut som en trulig tonåring på varenda bild ;-)

Min stackars nacke

Lördagspass med Misse, mycket trevligt och intressanta diskussioner som alltid :-)

Även idag fick det tyvärr bli nackspärrshalsduk för min del. Inte så smart att köra med nackspärr, men jag ville ju så gärna klättra. Försökte köra lugnt och kontrollerat, men nu sitter jag här och kan knappt röra mig... förhoppningsvis släpper det snart.

Helt okej

Dagens pass kändes helt okej. Lite tungt i början, men sen flashade jag alla röda jag provade! Började känna på svarta, men det kändes betydligt tyngre. Nåväl.

Daniel var där, och kom och gav beta på olika svarta problem. Roligt att se honom, det var längesen! Själv är han i bra form, men känner av en armbåge. Just när jag skulle gå kom Rikard, det var ju lite misslyckat, men jätteroligt att se honom också! :-)

Det är förresten tio år sedan, exakt, som både Rikard och jag började klättra! På samma klippklättringskurs i Tunaberg, oktober 1999. Med kilar och allt. Jag övade på åttaknuten (?) flera dagar innan kursen, så jag skulle slippa skämmas över att inte klara DEN i alla fall. Och det var väl ungefär det enda som gick bra. Jag kände mig oerhört malplacerad bland alla händiga frilufts- och matsäcksproffs. Men ett par dagar efter kursen hade jag köpt skor, sele och kritpåse och begett mig till Verket. Lyckan var total.