YESYESYES!!!

ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN! En svart! HURRA! Lyckan var faktiskt total. När gjorde jag en svart senast? April 2009? Sen började fingerkrämpor, knäkrämpor, extrem blodbrist, ansiktsförlamning och det ena med det andra. Jag började passet med att känna mig seg, sömning, tung, ont i huden direkt, träningsvärk från onsdagspasset - men ändå kände jag mig mycket starkare än i onsdags! Det går verkligen framåt och det är otroligt roligt. Det var ett mycket trevligt pass med Rikard. Daniel var där med sin söta dotter Selma.

Inspiration

Det blev ett ensamt pass, men det var roligt ändå eftersom alla problem var nya. Och så var Matilda där - det är alltid enormt inspirerande att se henne klättra. Hon glider upp för vita problem som om de vore blå. Fascinerande! Innan passet åt jag en halv havrekaka, och kände mig riktigt pigg och alert, men allt är relativt. Fick snabbt pump som aldrig ville lämna underarmarna. Jag gjorde alla blå, flashade flera röda, och testade på i stort sett alla svarta. Kom väl halvvägs på några, men det kändes hårt. Måste bli starkare. Känner mig otålig. Men jag måste nog klättra oftare än en gång i veckan om det ska bli något.

Hemma

Idag blev det ett hemmapass! Greppbräda, räck och lite annat.

På gång!

Åh! Idag kändes det riktigt bra! Kände mig (betänk att allt är relativt) STARK! Var det kanske lördagens hemmaträning i räck (gjorde faktiskt en enarmslåsning!) och greppbräda som gjorde susen? Roligt, hur som helst. Daniel var där när jag kom, dock på övervåningen, och dit vågar jag mig inte. Misse kom strax, och vi hade ett enormt trevligt pass. Dagens skalp för egen del var nog att jag flashade en rödtaggad på det branta, Misse sa att det var en hård röd.



Misse såg stark ut. Egentligen var det meningen att Lotta skulle ha kommit, men hon blev förkyld. Hoppas få se henne snart!
Johan Luhr var där, pratade lite med honom. Han är verkligen enormt vältränad och deffad! Synd att bilden blev så mörk - och synd att min kameras batteri räcker i ungefär tre minuter. Måste köpa ett nytt.



Men det var härligt att känna sig stark. Kanske var det havrekakan jag köpte innan passet? En sådan där vars kaloriinnehåll täcker ungefär hela dagsbehovet.

Typiskt

Ibland blir det misslyckat... Igår hörde Lotta av sig och berättade att hon skulle köra lite försiktigt på Verket lördag förmiddag, men jag kunde inte. Hade andra planer på förmiddagen, och tänkte klättra i Solna på kvällen eftersom jag skulle på middag där sen. Och så hörde Misse av sig lördag morgon, och sa att han hade BRÖD att ta med. Misse gör världens godaste bröd. Alla skulle alltså till Verket på lördag morgon, alla utom jag. Så blev det plötsligt så att jag inte skulle hinna klättra alls. Istället fick det bli ett 40-minuterspass hemma! Man har ju ändå räck och greppbräda! Men nog kändes det försmädligt att jag missade trevlig samvaro på Verket, och till råga på allt Misses bröd...

Äntligen lite bättre

Äntligen börjar det kännas bättre! Det märktes kanske inte så mycket utåt, men det kändes! Om man nu kunde ta och komma i gång ordentligt... och komma någon vart! Den här bloggen är ju direkt skrattretande. Comeback?

Det blev ett trevligt pass med Rikard - man mindes den gamla goda tiden. Som darrande nybörjare intog vi Verket hösten 1999, och blev kvar...

Pratade lite med otroligt trevliga Katrin S. Åh, jag hoppas att jag snart kan komma i så pass bra form att jag kan klättra med de duktiga tjejerna (utan att skämmas)! Jag vill!