lördag 30 januari 2010

Fortfarande svag

Ett skönt, roligt förmiddagspass med bl a Rikard, Daniel, Misse (vars barn tyvärr hade ätit upp allt surdegsbröd...) och Stefan. Tyvärr har min kamera en batteritid på ungefär tio minuter, så den dog innan jag hann ta ett endaste kort (hade glömt att ladda sen sist). Det kändes inte fullt så tungt som i tisdags, men jag är för SVAG. Inget att dra med. Ingen biceps. Inga axlar. Undrar om jag inte, med tanke på min otålighet, bör sätta in lite specialåtgärder i form av någon sorts styrketräning... och huden är dålig, det gör hemskt ont att skriva det här. Enda molnet på himlen, bortsett från min egen svaghet då, var antideodorantmannen, som spred sin stank i hela lokalen och gjorde alla lite matta och illa till mods. Vad är det för fel på deodorant?

tisdag 26 januari 2010

Tung

Det var som alltid roligt att klättra - men det gick ganska tungt. Hade ingen kraft! Inget att dra med! Och efter en dryg timme försvann all uthållighet. Mystiskt. Hoppas det känns bättre nästa gång. Hur som helst, roligt att träffa Misse, Rikard med flera! Jag passade också på att tipsa Trevor om Misses blogg ;-) Misse var där på ett snabbpass, och det gick riktigt bra för honom. Han flashade en hel hög svarta!



torsdag 21 januari 2010

Kameran och jag

Det fick bli ett kort lunchpass idag. Ett ganska slött sådant, kroppen hade ingen lust att ta i. Men det blev ju träning i alla fall! Det var i stort sett folktomt, vilket ju var lite tråkigt, men ibland är lunchen enda möjligheten.



Men så kom jag på att kameran ju kan ta kort på mig! Den har dock inte riktigt fått in snitsen, tycker jag. Det där med komposition får den nog jobba på.

lördag 16 januari 2010

Underbart

Tillbaka på Verket efter nästan en månad. Det var OTROLIGT roligt! :-) Rikard, Daniel och Arne T (Tomas) var där när jag kom, det var så roligt att se dem. Och klättringen gick verkligen över förväntan med tanke på att det var nästan fyra veckor sedan sist. Kanske är det kylan som fryst bort ett par kilo över julen. Eller är det för att jag är mer frisk nu? Bra blodvärde? Jag har enormt mycket energi och kan springa uppför trappor. Pulsen mycket lägre nu. Ansiktet blir långsamt, långsamt bättre. Det syns tydligen mest när jag blinkar. Ena ögat hänger inte med. Men jag behöver inte ha lapp längre. Måste dock öva ansiktsmusklerna, varje dag. Lätt att glömma...

Misse kom framåt tolvtiden, och det var förstås jätteroligt att träffa honom igen, även om vi inte hann klättra så mycket. Vi fick ta några snabbdiskussioner om bl a "framgångsfaktorn" innan jag var tvungen att gå. Men åh - det är så härligt att komma igång igen, och att det kändes så bra! Inte bara att jag kände mig lätt, koordinationsmässigt kändes det också bra!

Johan Luhr undrade hur det är med mina krämpor - väldigt snällt av honom. Vi pratade bland annat om hans son, och sjukvården - och hur ens lite naiva tilltro till läkare förändras när man råkar ut för knepigare saker. Att man ofta inte kan få något svar på "varför" eller vad som ligger bakom. Det vimlar ju inte av envetna "Dr House" i sjukvården, med briljant intellekt, obegränsat med resurser och en vilja att alltid ta reda på orsaken... Jag vet ju t ex inte varför jag fick ansiktsförlamning. Det finns teorier men ingen VET. Det enda de kan göra är att utesluta saker. Bara att acceptera?

Tyvärr glömde jag kameran - igen. Men återigen: så otroligt roligt att vara tillbaka :-)