Vaknade med migrän och synrubbningar, och träningsvärken från helgens styrketräning hade inte minskat nämnvärt. Det gör så jävla ont! Dessutom hade jag skurit mig i lillfingret när jag skulle dela en avokado, det gjorde också ont. Men jag åkte till Verket i alla fall! Det fick väl sådär. Kände mig ganska seg, men körde i alla fall 12 blå och några röda. Svarta är dock, tyvärr, out of the question.
Tränade med Patrik. Han tycker att jag klättrar mer tjejigt nu. Är inte säker på vad han menar med det, men jag känner att kroppen gärna vill tweaka och vrida in och hålla på, liksom av sig själv. Så var det inte förr om åren.
Efter ett tag kom ett litet barn fram. "Är det du som heter Patrik? Och kallas PG?". Ja, sa Patrik. "Varför tränar du med bar överkropp?". Det visade sig dock att det var Bosma som hade inspirerat barnet att säga så.
Sen kom Daniel och Lotta. Så, hur kändes det att se Lotta dansa upp för svarta problem? Var det jobbigt? Hm... nja. Lite, kanske. Men faktum är att min prestationsångest ligger i filosofin (jobbet), och min teori är att jag inte kan ha prestationsångest inom två olika områden samtidigt. Eller så går det alldeles, alldeles utmärkt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar