Två svarta, varav en FLASH!

Det kändes lite segt först, men redan under uppvärmningen kände jag: jag är starkare än sist! Vilken betyder starkare än på väldigt länge. Daniel var där när jag kom, och pekade ut vilka svarta jag måste testa. "Och den där ska du flasha", sa han och pekade på en blå svarttaggad. Han gav mig beta, och fortsatte sen i tunneln, där han höll till. Cinzya var där - det är enormt roligt och givande att klättra med henne! Vi är på ungefär samma nivå, så det är helt perfekt. Hon skadade ju armen sist jag såg henne, och har fortfarande lite känningar, men inte värre än att det går att klättra. Skönt!



Och så rasslade det till: jag gjorde en svarttaggad på andra försöket, den gula nedan...





... och sen flashade jag den där blå svarttaggade, precis som Daniel hade sagt! Väldigt roligt. Som sagt, jag känner mig starkare än på väldigt, väldigt länge! Sen körde vi lite i taket. Är lite orolig för min nacke i tak, men det är bra att komma igång med sådan klättring också, lite smått.





Misse hade flaggat för sen ankomst, på grund av seriöst festande kvällen innan, och kom indrällande strax efter tolv. Undrar om han inte var lite berusad fortfarande.



Han kände sig väldigt seg och trött, men lyckades göra bland annat den svarttaggade röda nedan. I slow motion.





Cinzya och jag testade också på den, och hon konstaterade att hon nog var för kort. Men då kom junioren Filip, som är lika lång, och dansade upp för samma problem. Så kan det gå...



Efter passet stapplade Misse och jag omkring en stund i gallerian bredvid Verket. Det var totalt kaos, med en miljard barnvagnar och människor som bufflade sig fram, till synes omedvetna om andra människors existens. Till slut hamnade vi, likt utmattade zombies, på McDonalds. Och gick sen vilse på väg till Elgiganten. Man ska nog undvika att gå i affärer en lördageftermiddag, helt enkelt.