Pust

Har ni sett, vilken frekvens i klättringen! Var på Verket idag igen. Men kanske hade det varit bättre att låta bli. Kände direkt att armarna inte skulle lyda. De kändes tunga och matta som stenklumpar. Skulle kanske ha gjort som Misse. En kvart efter att han satt i sig nedanstående var han alldeles speedad och gjorde bland annat en enormt rolig imitation av Hans Fahlén. Eller vad det var.



Vi pratade om att värma upp länge, men tröttnade ganska snabbt på det.



Det fanns ju en massa nya problem! Härligt. Tyckte man innan man provat, i alla fall. Jag blev på riktigt dåligt humör till slut. Avslutade passet med att ramla av slutgreppet på en svarttaggad. Jättearg. Skäms lite nu. Förlåt, Misse.



Hårda problem, byggda av hårda killar...



Sen kom Trevor ner med ett gäng knattar. Han satte dem i arbete, och började sedan spana efter min kamera. (Han berättade att han läser denna blogg).



Kameran, var är den? Den är med överallt.



Träffade Tina och Cinzia (stavade fel tidigare!) i omklädningsrummet. Vi pratade om att kanske åka till Karbin nästa fredag och köra Boulder Open! Det vore spännande.