Hur mycket är klockan?

Ett mycket tungt pass. Trött, aningen förkyld och ont i huvudet. Armarna bara raknade, liksom fingrarna. Misse skulle inte klättra på grund av ryggont. Men Daniel var där, det var roligt!





Han var dock också trött, och vi blev bara tröttare och tröttare. En viktig skillnad är dock att Daniel kan säga "jag tror jag repeterar några vita" (och göra det) trots att han är trött... Och tiden liksom sniglade sig fram! När jag första gången frågade hur länge vi hade kört, var det bara 40 minuter. Vilket kändes som tre timmar. Sen tittade vi på klockan var femte minut. Det var helt bisarrt! Vi måste ha hamnat i någon sorts timewarp. Ibland var jag aningen stark, men inget fungerade någon längre stund. Trots att Trevor var snäll och satte på drum & bass! Nåväl, nu är det bara att vila och äta en massa protein.