Den röda kolossen kommer närmare

Överhopad med jobb och deadlines, och kanske lite småkrasslig, funderade jag på att strunta i klättring idag. Men när man verkar ha jobbat sig till någon sorts temporär afasi, så är det nog lika bra att åka och träna istället.



Kände mig trött - men ändå stark. Den röda kolossen kommer allt närmare, problemen där känns inte så omöjliga som för några veckor sedan.



Jag var faktiskt nära att göra en svart där, vilket är helt ofattbart. Var även nära på andra svarta - alltså tyngre, lite brantare svarta (inte det vanliga krimpvertikala mesandet). Det är enormt roligt att känna styrka vara på väg! Känner mig väldigt inspirerad nu. Även av sällskapet. Körde lite med en mycket trevlig tjej, som var ungefär lika stark (eller nej, hon var starkare), men det roliga var att vi flera gånger hade lätt för olika sorters move och därmed kunde sporra varandra.