Huden tog dock totalslut alldeles för fort, och mina små krämpor i ben och ett finger gjorde att jag fick strunta i vissa saker, men det var enormt trevligt ändå. Det började jättebra, värmde upp med att göra Sötnos (ca 6B/C) och Baggawaghita (6C).
Ovan: En riktig man, 7A. Lotta, Daniel och Rikard gjorde den, Misse och jag fick inte riktigt till det.
Rikard ville köra på Slap that fat bitch (?) men fick inget gensvar. "Kallt och obehagligt" var ett omdöme, nämner inga namn.
Misse fick dock revansch på klassikern And God Pulled the Trigger, 6C+, som han gjorde långt före alla andra, och dessutom väldigt kontrollerat. För min egen del dök gamla arga prestationsdämoner (jag väljer att stava som Bergman) upp - det kändes ju så lätt och jag hade handen på "Greppet" flera gånger, men det gick fan inte! Jag blev JÄTTEARG och var tvungen att gå iväg och skämmas (och dricka upp Misses kaffe).
Efter God pulled drog Misse med oss till "Den flygande svensken", en fyra som han blir galet lycklig att få göra. Han repeterade den säkert tjugo gånger, och var till slut så uppspelt att han dansade (och sjöng) på stället. Vi andra var måttligt roade.
Det var ett annat gäng där också, med några unga killar. Nedan en bild på en kille som heter Daniel, som till sist lyckades göra Baggawaghita.
Lotta såg oerhört stabil ut på Inflamed Feelings 7B - om hon bara hade haft huvudet med sig de första försöken, så hade hon gjort den hur lätt som helst. Det får bli nästa gång.
Dagen avslutades vid Crossroads 7B.
Det såg bra ut för Daniel, men det visade sig att han lider av någon sorts blödarsjuka: hans händer slutade aldrig blöda!
Sammanfattningsvis: en enormt trevlig klätterdag, även om jag till min förskräckelse måste inse att prestationsdämonen alltså inte är helt bortjagad, den dyker upp när jag minst anar det, och måste hållas i schack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar