Vett och etikett gällande andras kritpåsar

Tillbaka på Verket efter en dryg vecka på landet. Misse och jag var båda trötta, så det blev ett ganska behagligt pass. (Det vill säga, Misse orkade inte göra något åt min latmask). Trots trötthet och huvudvärk kändes det dock riktigt bra i kroppen.

Trevor undrade om Misse hade köpt klippkort på solariet, men faktum är att han varit i Alperna en vecka, och tydligen latat sig alldeles enormt.

Lotta klättrade rep med sin syster, men kom sen och bouldrade, lyckligtvis (vi behöver Lotta som inspiration).

Hon hade med sig en ickeklättrande kompis, Isabell, som funderade på att börja klättra för att lättare kunna öppna mjölkförpackningar ;-) Och det är väl ett lika bra skäl som något annat! Särskilt med tanke på alla övriga, trevliga bieffekter.

Måste förresten uttrycka min fasa över att Lottas kritpåse blivit BORTRÖVAD på Brudberget, förra helgen. Hur kan man bara TA en kvarglömd kritpåse? Och inte försöka hitta ägaren - man kan väl bara skriva på lite olika klätterforum och säga att man hittade en kritpåse på det stället det datumet? Lotta själv skrev på bloxc, men inget svar. Men något som nästan är ännu värre, är följande: Maria såg en gång en förälder säga till sina barn de kunde ta krita ur Lottas kritpåse! Är det inte så man baxnar? Hur tänker folk? Man ser någon annans kritpåse, och säger till barnen "där, det är bara att ta!". Betyder det att vissa går och rotar i ens väska och stjäl ens frukt också? Det är väl en sak att någon gång ta krita ur vänners kritpåsar - men en främlings kritpåse??? Jag har ju tänkt att den här bloggen ska vara glad och positiv, mina mörkare sidor uttrycker jag på annat håll, men det här är bara för mycket och måste påpekas.