Tråkigt att ha ont

Första klätterpasset på en vecka (om man räknar bort Orminge). Hade ett särskilt upplägg: klättra extremt långsamt (för att ha kontroll på alla krämpor, inte göra något förhastat) på blått och rött - och klättra ner, inte hoppa. Allt för att skona framför allt knävecket, men även nacken och onda fingerleder. Kändes som ganska bra träning, blev väldigt trött i alla fall. Det är dock tråkigt att ha ont.

Misse kunde inte klättra vare sig igår eller idag, så jag åkte - med viss bävan - själv. Den här gången hade jag dock tur, och hittade trevligt sällskap. Kunde bidra med lite tekniktips till en hästsvansförsedd nybörjare, det var roligt.