Macarena

Det här var en sådan där dag när man blev lite påmind om förr i tiden. Först gick jag till Vasagatan och köpte krita till Misse - och där träffade jag Paladino! Det var roligt. Sen på Verket fick jag beröm av Trevor för att jag en gång i tiden gjort "Crimpmonstret" i Nockeby, min första 7B. September 2001... Det var tider det. Jag gjorde första repetitionen (Fredrik Malmros FA). Glömmer aldrig när jag desperat hasade mig upp där på slutet och sen vände mig om och tittade på en förvånad Johan Bohman.

Hur som helst - körde ett ganska kort, men trevligt pass med Misse på Verket. Skönt att få röra på sig efter en intensiv filosofidag. Misse såg riktigt stabil ut och flashade en hel drös svarta. Sen hände något mycket märkligt - de började spela "Macarena"... ni vet den där låten, "aaaaa - Macarena" http://www.youtube.com/watch?v=4NZjHKfbbiQ Misse ramlade genast ner från väggen och blev fullkomligt RASANDE! Asförbannad! På nio år har jag aldrig sett honom så arg! Han tappade alla koncept och förlorade allt sitt klätterflyt. En mycket bisarr upplevelse. Jag skrattade så jag grät. Förlåt, Misse ;-) Tyvärr dog kameran efter bilderna nedan, så jag kunde inte föreviga raseriet.



Själv dras jag med en del krämpor i fingrar - men framför allt i vänster knä, som gör det omöjligt att både böja och hooka. Ont i benet? Vad fan är det för klätterskada? Men jag semiflashade i alla fall en svart (missade startmovet, gjorde den försöket därpå). Det kändes bra. Kände mig hyfsat stark, lite tråkigt dock att inte kunna klättra "fritt".