Orminge: Lottas eleganta Fag burn-kross!

Egentligen var det rent bedrövligt. Jag åkte ut med vetskapen att jag inte skulle kunna klättra särskilt mycket med mitt onda knäveck (kan inte böja benet!), men tänkte att lite träning lär jag väl få ändå. Icke! Jag kände en enda gång på Fag burns (7B) startmove - och fick en ordentlig nackspärr, sådär så jag inte kunde vrida på hvuudet över huvud taget. Ingen klättring alls, med andra ord... Men det var ändå en trevlig dag. Lotta, Rikard och jag var först ut vid branta väggen i Orminge, och Fag burn blev alltså det första problemet vi körde på. Några hundar kom förbi, det var roligt.


Både Lotta och Rikard såg stabila ut, men kände att de behövde lite ordentlig beta.

En stund senare kom då äntligen betamaster - Mr Macarena. Han vet allt om hur alla gjort alla problem, det är fantastiskt. Underligt nog vände detta senare under dagen till en sorts backlash, kallad "dissamisse.com", där alla konsekvent vägrade att göra som han sa. Nåväl. Lotta gjorde snart Fag burn - ruskigt lätt! Det såg ut som om hon klättrade på en 6A! Otroligt imponerande, och väldigt roligt!

Misse - och Misse!

Misse körde lite på sin skräckboulder, White Trash (7B) (jag spottade honom på den en gång för många år sedan, och sviterna från den bristfälliga spottingen har inte bara gett honom ett ordentligt ärr på ryggen utan framför allt i själen). Jag känner dämonerna komma, ropade han med sprucken röst. Ska han någonsin få göra den?

Lite senare dök Arne T upp, för dagen klädd i ett mer preppyinspirerat klättermode.

Sen blev det dags att köra på Wong Sai (7B+), dock utan några större framgångar för någon i sällskapet. Antar att tröttheten - men även dissamisse.com-tendenserna - började göra sig gällande.

Därefter kördes det på Skinny Puppy (7A+). Rikard gjorde den till slut, bra gjort! Arne T gjorde allt utom de två första moven, två gånger (?). Jag trodde att han gjort hela, båda gångerna, men han hoppade ner och undrade varför det var sådant ståhej.

Misses fru Fia och yngsta dottern Klara kom förbi också. Fia lovade att försöka ta reda på vad det är för fel med mitt knäveck, väldigt snällt (hon är sjukgymnast).

Ytterligare ett gäng var där, och de hade en enormt fin hund med sig, blandras som hette Airi, och som var väldigt fokuserad på Lottas pannkakor.

Som avslutning visade jag Lotta lite andra delar av Orminge, hon hade nämligen bara sett branta väggen, och vi hade parkerat alldeles vid den. Jag insåg, när vi gick genom skogen, att jag faktiskt aldrig gått på de där stigarna utan Misse! Flera gånger hade jag verkligen ingen aning om var vi var, och gick på måfå, för jag har dåligt lokalsinne på riktigt. Det blev nästan så att Lotta fick hitta vägen tillbaka! Hur som helst, en väldigt trevlig dag i trevligt sällskap, men lite snöpligt förstås att inte få klättra alls.