Åh, nu var det sådär igen att jag verkligen såg fram emot att klättra! Sådär så att blodet rusar lite snabbare redan en timme innan, på jobbet, när man tänker på klätterrörelser. Tänk att ha en motionsform som får en att känna så!
Kände mig ganska stark ibland, men gjorde egentligen inget särskilt. Jo, jag flashade en lång rödtaggad. Det var dock ett enormt trevligt träningspass på grund av alla människor: Patrik (som var där lite tidigare) sen Daniel, Rikard och Misse (som kom lite senare på grund av att han fastnat på ett segt möte på jobbet. Folk älskar ju att sega på möten). Det var så trevligt att jag var kvar lite extra bara för att umgås. Rikard och jag noterade att det i år, 2009, är exakt tio år sedan vi började klättra! På kursen i Tunaberg...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar