Med Misse på Verket

Det blev ett trevligt pass med Misse på Verket. Och intressanta diskussioner om skolpolitik.



Misse gjorde några svarta ganska lätt. Själv är jag inte där ännu, men jag tycker det går framåt för varje pass. Börjar dock känna mig otålig. Vill bli STARK, nu.

Walk up to the machine

Efter tre dagars vila var det dags för lite styrketräning. Rodd, bänkpress, lats, axlar.



Om jag tränar ensam är det perfekt att läsa en bok mellan seten. Nackdelen är väl att pauserna blir lite väl långa om boken är bra, vilket var fallet idag.



Jag hoppas att jag har många underbara klätterdagar framför mig.

Det gör ont

Tredje klätterpasset på en vecka! Kan upplysa om att jag har haft monstruös träningsvärk lika länge. Varje dag i en vecka. Nu är jag så utmattad att jag varken har kraft att putta upp dörrar eller hålla i mobilen, jag tror faktiskt aldrig att jag känt något liknande. Men om det är någon gång man kan komma undan med att äta en sådan där gigantisk flygplats-Toblerone så måste det väl vara när kroppens alla muskler gör så ont att hjärnan inte längre fungerar? Det vill säga, när de är i sådant uppror att de blixtsnabbt kommer att suga åt sig allt man stoppar i sig, ungefär som om det vore noll kalorier? Jag är säker på att det är så.



Hur som helst. Knäna känns bra. Allt känns bra. Bra smärta är bra. Nästa gång blir det Verket, jag har inte övergett Verket.

Antal breda pullups: 0,5

Det blev ännu ett pass på K2, med Lotta. Hon har fortfarande problem med sitt nyckelben, men klättrar ändå och det ser riktigt bra ut.



Det är ju alltid givande att klättra med någon som är bättre - och har mer energi, så jag tog verkligen ut mig. Jag har extra stora problem när det är brant och man ska låsa långt bort, så alla problem på den röda "svampen" var nästan omöjliga. Efteråt skulle jag testa en bred pullup. Det gick inte! Fastnade halvvägs. Jag har faktiskt aldrig sett Lotta så chockad. Men så tragiskt är det! Hur som helst: knäna känns bra. Men resten av musklerna... Jag riktigt känner hur även de är i chocktillstånd. Det lär inte bli lätt att komma upp ur sängen imorgon.

Telefonplan

Knäna är röntgade och det såg bra ut. En stor lättnad. Ska bara köra lite rehab ett tag. Testade Telefonplan idag. Fantastiskt! Fem fåglar av fem möjliga. Det har pratats om att mattorna är hårda, men jag tror snarare att det är farligare med för mjuka mattor. De här påminde mig om alla miljoner landningar i hopp, barr och bom i gymnastiken, på 70- och 80-talet ;-) Och jag gillade att man kunde välja temperatur: varmare bouldering på övervåningen, lite svalare på nedervåningen. Men det bästa av allt: tunnelbanan går nästan ända fram. Man slipper åka buss!

Endorfinchock

Åkte till Solna för ett kort eftermiddagspass. Tänkte att det kanske var stökigt på Verket, eftersom det är någon sorts tävling där i helgen. Det kändes ganska tungt - även om jag gjort lite pullups under sommaren, så stumnade underarmarna direkt. Och fötterna som inte varit i klätterskor sen i maj... och det brände som eld i händerna. Men det var underbart. Körde försiktigt på blått, klättrade ned istället för att hoppa. Testade lite på rött också. Att klättra igen - lyckan var total. Det var verkligen en helt bisarr endorfinchock! Ont högerknä fortfarande, men det kanske ordnar sig till slut, och under tiden får jag helt enkelt klättra med dålig teknik (bli stark i överkroppen och inte använda fötterna, i alla fall inte i några konstiga vridna positioner...)

Klättrare - ständigt bajsande nazister?

Folk verkar bli mer och mer lättkränkta, och det är väl en diskussion i sig. Det är möjligt att man är för lättkränkt om man orkar bråka om namn på klätterleder. Men är inte det största problemet – nu när vi klättrare diskuterar problemet med nazinamnen i Gåseborg – hur klättrare uppfattas och att accessen riskeras? Att det finns en risk om markägare får för sig att klättrare är ständigt bajsande nazister som skriker könsord var femte minut? Vem vill ha sådana varelser på sina ägor?

Sen det här med yttrandefrihet, som några tjatar om. I begreppet yttrandefrihet ingår väl att man är fri att framföra sin åsikt – men man kan undra vad det är för åsikt man vill uttrycka när man döper en led till något med naziassociationer? Zyklon B? Jag gissar att det t ex handlar om att man tyckte leden var så jobbig att man nästan kvävdes, och det kan väl sorteras in under avdelningen sjuk humor, men är den åsikten så viktig att kämpa för att man på pin kiv måste sätta ett namn som garanterat kommer att orsaka rabalder och eventuellt försvåra accessen för kommande klättrare?

Någon skrev att Cordelia Hess resonemang inte håller. Att man inte kan döpa leder till Kalla kriget eller Stalingrad (som hon föreslog) heller. Det är emellertid skillnad på namn som associerar till slag/krig mellan stater (se jus in bello), och namn som associerar till systematisk gasning med syfte att utrota civila. Men man missar ju poängen. Det är accessen som är i fara när klättrare framstår som idioter. Att gapa om yttrandefrihet i det här sammanhanget blir bara fånigt. Då sågar man bara av den gren man sitter på (när klippor stängs). Jag vill citera Jenny Körlin i en tråd på 8a: ”Get your fucking priorities straight! Döp era ungar till Adolf eller håll käften!”.