Live long and prosper

Blev sjukskriven november ut, så jag har vilat upp mig bland annat genom att frossa i Star Trek, som ju är hysteriskt underhållande. Kombinationen av taffliga effekter, monster, dräkter (jag gillade särskilt när de beamade upp en pudel med horn, iklädd orange ryamatta) - och att skådespelarna ändå tar det hela på största allvar, är helt oslagbar. Och Spocks sarkastiska hånande av den mänskliga arten - underbart. "Adrenalinkörtel? Det låter irriterande, försök få den borttagen".


Vilande och rymdeskapism har gjort att jag nu mår mycket bättre. Ansiktet är lite mindre snett. Det går framåt - långsamt. Men framför allt: jag har blivit så vansinnigt pigg av mitt nya blodvärde (som kroppen höjt utan blodtransfusion!). Jag har inte varit så här pigg på flera år! Är det så här det ska kännas? Det är som om inget kan göra mig trött längre! Jag känner mig dopad! Ge mig en backe! Ge mig hantlar! Inget gör mig trött! Latmasken is long gone!

Nästa vecka börjar Pippins comeback, och den här gången på riktigt :-D Nu, ni! Jag är så klättersugen att jag i princip svävar fram. Ska bli så roligt att träffa alla igen! Åh.