Körde ett kort lunchpass i tisdags, för att testa. Kändes okej, men jag var svag. Ser verkligen fram emot att kunna börja träna ordentligt, utan att känna mig svimfärdig, trött eller illamående för ingenting - vilket jag gjort i säkert ett år.
Ansiktsförlamningen blir långsamt bättre, men tyvärr tar ögat längst tid på sig - och krita svider extra mycket i ett öga som inte kan blinka själv. Får kanske lov att tejpa ändå, när jag klättrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar