Bara att bita ihop

Jaha, förkyld igen... men lite bättre idag, så jag tänkte att jag åker och klättrar ändå. Annars blir det ju aldrig någon klättring! Är det inte förkylningar så är det nackspärr eller diverse andra krämpor. Vad fan!

Det kändes helt okej, och jag vågar ta ut rörelserna mer även om nacken inte är 100%. Var ett grepp från att göra en svart, och det kändes lätt och bra. Väldigt roligt! Om man nu bara kan få ha lite regelbundenhet så kanske styrkan äntligen kan komma... jag längtar.

Klättrade lite med en mycket trevlig - och stark, vilket är väldigt inspirerande - tjej som heter Linda Hammarström.

Sen kom Fredrik Andersson, som jag inte sett på... flera år. Trevligt! Han sa att han inte heller får någon fason på sin comeback, men det såg i alla fall väldigt lätt ut när han värmde upp på svarta.

Hade en känning i ljumsken innan, som jag drog till i slutet av passet, så jag fick halta hem. Men som sagt: det är lika bra att inse att man alltid kommer att ha ont någonstans, gammal som man är. Bara att bita ihop, om det ska bli någon comeback att tala om! På det hela taget var det ett trevligt och positivt pass. Nu, tillbaka till arbetet...

...