Didn't see it coming

Det har verkligen inte blivit mycket klättring det senaste halvåret. Jag har inte slutat - har tränat lite styrketräning i KTH-hallen för att inte tappa alla muskler - men själva passionen har börjat riktas åt ett helt annat håll...



Eftersom jag red några år som barn och alltid har varit förtjust i hästar, var det ganska troligt att jag någon gång skulle återuppta det intresset. Men att även Joel skulle trilla dit, det var mer otippat.



Han citerar Martin Clunes i den fantastiska dokumentären Horsepower: I didn't see it coming...

Ofattbart härligt

Ett alldeles underbart kvällspass utanför Järnboås. Man tror knappt att det är sant - ljumma vindar, över tio grader varmt, sol... Och ett trevligt block att klättra på. Det är så härligt att man blir gråtfärdig. Tänk att man överlevde vintern trots allt.



Joel var stark! Men jag var också nära att göra denna (till hans förvåning. Men styrketräningen på KTH-hallen har gjort mig lite starkare i undercling!)



Lycka...

Verket, Verket...

Trött, sliten och skakig efter en jobbig vecka, men det var enormt roligt att klättra med Misse igen, och jag lyckades trots allt flasha en svart. Misse fick Blondinbella-kaffe av Trevor, själv fick jag bara en skvätt. Han läser nämligen min blogg, och vet att jag kör på K2 ibland. Kaffeskvätten räckte dock för att ta sig igenom passet. Hoppas på uteklättring till helgen, det ryktas om att det ska bli femton grader!? Kan det stämma? Man har liksom ställt in sig på att den nya istiden redan är här, och att temperaturen aldrig mer kommer att klättra över tiogradersstrecket. Dessa iskalla vindar.

Utomhuspremiär 2011

Har fortfarande träningsvärk sedan Verket i torsdags - sådär brutal träningsvärk, i nästan hela kroppen. Måste ha tagit i alldeles väldigt. Men eftersom solen strålade från en klarblå himmel idag, fanns inget annat val än att bege sig ut. Hammarbystenen utanför Nora är en perfekt vårsten - soligt och blåsigt, så den torkar snabbt.



Dock lite väl blåsigt denna dag, och när solen gick i moln blev det för kallt för att man skulle kunna ha någon känsel i fingertopparna (självklart hopade sig molnen lagom till att vi kom dit). Det var ändå väldigt roligt att känna riktig sten igen. Får man bara några grader till, så...

Lite, lite starkare?

Ett trevligt pass på Verket med Misse och Rikard. Jag kände mig trött och sådär mystiskt skakig i underarmarna redan från början, inte alls återhämtad från måndagens pass på K2. Sen var det väl inte optimalt med en stressig dag kombinerat med följande mellanmål:



Det gick ändå ganska bra, jag flashade två svarta. Jag vågar knappt skriva det, men det känns som om jag har hoppat upp ett litet, litet, litet snäpp styrkemässigt. (Bara för det bryter jag väl foten imorgon när jag går över gatan). Väldigt roligt i alla fall, och motiverande.

Semlor

Ett tidigt eftermiddagspass i Telefonplan. Åkte dit direkt efter ett projektmöte i Kista, där en i projektet hade med sig fantastiska hemgjorda SEMLOR.



På tunnelbanan mot Telefonplan tänkte jag, med semlan tung i magen, att det här kan ju aldrig gå väl. Men jag flashade en svart idag också! (På övervåningen, nota bene). Jag befarar dock att det är slut med sådant nu, i och med semlan. Det var väl lite överilat att tro att den skulle tynga mig samma dag; effekten kommer nog om ett par dagar.

Obegripligt

Efter att ha kört ovanligt intensivt för att vara jag - lördag och tisdag - så kände jag mig ganska sliten idag, med träningsvärk och underarmar som stumnade av att göra en smoothie. Det brände fint när jag tryckte på knappen. Att klättra även idag kändes helt otänkbart, men eftersom Misse skulle till Verket så tänkte jag att jag kan ju åka dit och ha trevligt. Det är ju ändå motion, även om man klättrar lätt.



Men hör och häpna. Jag flashade två svarta! Det är obegripligt. När jag väl var uppvärmd kändes det bättre än på flera år. Vad bisarrt! Är det Garphytteträningen i Ulriks garage? All vedhuggning och snöskottning?



Rikard kom efter ett tag också. Ett väldigt trevligt pass, med härligt hetsiga diskussioner om dubbdäck, skolan och förstås - vintern. Misse är för övrigt alltid motvalls. Han var på vippen att börja hylla vintern, men där gick nog gränsen för debattglädjen.

Garphyttan igen

Söndagspass på Ulriks vägg i Garphyttan! Mycket trevligt och effektivt. Och här används tryckluft för att göra rent greppen, inga fjuttiga borstar! Fantastiskt.

Tillbaka på Verket

Tillbaka på Verket. Misse verkar vara i ganska bra form, så länge coremusklerna inte behöver tas i bruk. Efter ett tag kom Daniel, Lotta och Rikard. Enormt roligt att träffa alla igen, det var ett tag sen!

Trevligt i Garphyttan

Tillbaka på landet, efter tre klätterpass i Stockholm som väl gick hyfsat med tanke på det månadslånga juluppehållet. Bland annat ett givande pass med eleganta Maja Fresk - inget är så inspirerande som starka klättertjejer.

Lördagseftermiddagen tillbringade Joel och jag hos Ulrik och Anette i Garphyttan, på deras fina hemmavägg! Det blev ett jättebra - och väldigt trevligt pass.









Världens sötaste Albert klättrade också lite, med pappas hjälp. Det är mycket möjligt att detta är världens charmigaste 3,5-åring.

Djävulens avföring

Min pappa har ett urklipp på sin anslagstavla, där det står "Snö är djävulens avföring". Det är ju inte utan att man börjar skriva under på det. Man får ju skotta varje dag, två gånger om dagen, skotta tills man blir tokig, och varje gång är det minst ett par decimeter. Nu är det till råga på allt blytung blötsnö. Försökte hälla matolja på skyffeln, för snön fastnade ju hela tiden. Det hjälpte i tio sekunder.



Ser ni min bil på bilden, det är den lilla grå med en sorts snöhatt på taket. Jag var tvungen att ta en paus. (Det som står framför bilen är ett släp.) Nu tror ni kanske att bilen inte använts på typ tre veckor, men så är det absolut inte. Den borstades ren IGÅR. För 24 timmar sen. Men ändå var det ungefär 3,5 DECIMETER snö på den i morse. Man fick skotta runt bilen med jämna mellanrum, men ändå ramlade jag omkull i mina snorhala UGGs (världens mest värdelösa skor) så benen hamnade under bilen och överkroppen i en snödriva. Åh Gud vad jag längtar efter våren.

Hantlar och vedhuggning

Nu blir det träning med hjälp av...



och...

Den röda kolossen kommer närmare

Överhopad med jobb och deadlines, och kanske lite småkrasslig, funderade jag på att strunta i klättring idag. Men när man verkar ha jobbat sig till någon sorts temporär afasi, så är det nog lika bra att åka och träna istället.



Kände mig trött - men ändå stark. Den röda kolossen kommer allt närmare, problemen där känns inte så omöjliga som för några veckor sedan.



Jag var faktiskt nära att göra en svart där, vilket är helt ofattbart. Var även nära på andra svarta - alltså tyngre, lite brantare svarta (inte det vanliga krimpvertikala mesandet). Det är enormt roligt att känna styrka vara på väg! Känner mig väldigt inspirerad nu. Även av sällskapet. Körde lite med en mycket trevlig tjej, som var ungefär lika stark (eller nej, hon var starkare), men det roliga var att vi flera gånger hade lätt för olika sorters move och därmed kunde sporra varandra.

Solna

Det frestades med Misse på Verket och Jenny B på Karbin, men det fick bli ett sent pass i Solna eftersom jag skulle på middag i Solna sen. Och det fanns trevligt sällskap även där, exempelvis Fredrik nedan.



Nyss tillfrisknad från magsjuka, förväntade jag mig att jag nog skulle känna mig antingen lätt eller matt - men det var varken eller. Det känns dock som om axelträningen verkligen har hjälpt, och det är enormt roligt. Lyckades göra en svart idag också, men framför allt så känns det bra i kroppen. Avslutade med axelträning med hantlar.

2 svarta på K2!

Det måste helt enkelt vara det hårda livet på landet - med vedhuggning, gammal hederlig axelträning med hantlar, och systemväggsträning i sådan kyla att det säkerligen gick åt 1000 kalorier i timmen bara för att inte falla död ner av hypotermi - som börjar ge utdelning. Jag gjorde två svarta på K2 idag! När gjorde jag en svart sist? Måste ha varit i maj, innan knäproblemen. Nu känns knäna bra, men jag försöker klättra ner istället för att hoppa (vilket ju ger lite extra uthållighetsträning) och gör rehab för att stärka, men jag har ingen smärta.



Det är fortfarande svårt på den stora, otäcka röda kolossen på K2, se bilden ovan. Där det är som mest takigt klarar jag inte ens av röda. Stegen får väl symbolisera detta. Men så fort lutningen är mer jämn, så går det bättre. De svarta jag gjorde var förstås av karaktären krimpigt och svagt överhängande. Det är verkligen min grej. Det känns så tryggt och skönt.



K2:s "tävlingsvägg" är ganska skräckinjagande, men den vänstra delen känns lite snällare. Hur som helst. Enormt roligt, och det kändes riktigt bra i kroppen. Kanske har Joel rätt ändå, kanske är systemväggen på vinden det enda man behöver.

På hemvägen skickade jag sms till Misse för att höra hans teorier om de usla resultaten för svenska skolelever. Det visade sig att han befann sig på en konferens där de diskuterat just detta, så han ringde upp och berättade eftersom han hade någon timme ledigt innan vindrickandet skulle ta vid.

Hardcore på landet

På landet blir allt mycket mer hardcore. Det första man gör på morgonen är att hugga ved, göra i ordning en brasa och sen gå 200 meter till postlådan för att hämta tidningarna. Så är det inte riktigt i ettan i stan. Även träningen blir mer hardcore. Idag gav jag mig på Joels systemvägg, som enligt honom själv egentligen är allt man behöver. Det var hysteriskt kallt på vinden, tårna frös till is nästan omedelbart, men jag körde ändå!





Joel var otäckt nära att skära av sig tummen för ett par veckor sedan, så han får vänta lite med klätterträning.

Styrketräning

Idag blev det styrketräning, med fokus på axlar och lats. Har aldrig varit stark i axlarna. Undrar vad som kommer att hända när det inträffar?

Kort på K2

Det blev ett mycket kort pass på K2 - men bättre än ingenting, tänkte jag. Och även om man kan vara smått missnöjd efter ett endast timslångt pass, under vilket man känt sig som en sömnig potatissäck, och beskådat halvmeterhöga knattar enkelt dansa förbi de passager man själv upplevt som oerhört tunga och räckviddsberoende, så är det ju ändå TRÄNING. Rolig träning! Det är faktiskt det. Man får helt enkelt växla perspektiv vissa dagar. Men ärligt talat kände jag mig (glimtvis) ganska stark (notera emellertid att inget någonsin har varit mer relativt). Så det finns kanske hopp. Det var tröttheten som gjorde mig seg och tung. Och snön. (Det stod förresten på någon löpsedel att det snart kommer en "köldexplosion"). Hur som helst. Tänkte försöka få till lite styrketräning de kommande veckorna. Axlar och lats måste få en boost.

En bit på en vit

Det blev ett trevligt med lite kort pass med Misse på Verket. Diskussionen om skolpolitik fortsatte. Som alltid är det mer intressant att diskutera när man tycker olika. Han är inne på att motivera elever, jag är mer inne på Björkpiska. Nåväl. När han åkt kom Moritz och Tomas, det var roligt att se dem igen. Moritz pushade mig att testa en vittaggad, och jag kom i alla fall halvvägs! Men det var nog en väldigt lätt vit. Det kändes dock betydligt bättre i kroppen idag än i tisdags.

SM

Vad skådar mitt norra öga? http://thebrunoshow.blogspot.com/2010/11/infor-sm.html
Daniel (J:son Lind) ska vara med i SM! Det var sannerligen på tiden. Det är ju nästan så man måste pallra sig till Karbin och titta! Heja Daniel.



Undrar förresten hur många som, med tanke på rubriken, trodde att jag blivit galen och anmält mig till SM? Jag skulle lika gärna kunna snickra ihop en rymdraket och åka till månen, med tanke på hur det kändes idag. Körde ett kort pass på K2, men musklerna var oändligt tomma och stumma. Borde nog ha stannat hemma. Träffade dock Jonas Lind, som hunnit skaffa två barn sedan sist jag såg honom.