Pelle

Var på Verket tidigt, värmde upp länge, kom halvvägs på en vittaggad som passade mig. Det var roligt. Sen kom min brorson Pelle (13 månader) och hans föräldrar och hämtade mig, vi skulle äta lunch. Pelle verkade ganska misstänksam inför den stökiga miljön och de något underliga människorna som klängde på väggarna (det brukar ju vara rätt lugnt på lördagförmiddagar, men just idag var det extremt mycket folk, och dessutom en person som glömt att använda deodorant, vilket borde vara straffbart), men tog i alla fall i sitt första klättergrepp.

Duktig

Skönt att klättra igen efter en veckas vila. Var galet trött i början, men tog mig samman, och tro det eller ej - AVSLUTADE passet med att göra en svarttaggad! Gud, vad duktig jag kände mig. Det var roligt att träffa Misse och Lotta.

Börjar längta ut nu... ska blir spännande att se hur det känns. Att få krimpa på riktigt igen!

Sömnig, men lite starkare än sist

Lite underligt: jag var väldigt trött, nästan så jag somnade, men ändå kändes det faktiskt riktigt bra i kroppen!

Trevligt som vanligt, med Misse, Daniel och Lotta.

Misse är allt bra tuff.

Jag var väldigt nära att göra den här lila, och den kändes betydligt lättare än i lördags! Det var en skön känsla.

Stark Lotta

Annars var vi en rätt jämrande samling (vi börjar ju bli till åren) - det var smärtor i skinkor, höftböjare, axlar, och det ena med det andra. Själv höll jag på att ramla baklänges och slå huvudet i systemväggen på övervåningen, för att jag var så sömnig.

Shopping

Ibland måste man faktiskt unna sig en extra lång lunch med lite shopping, innan man återgår till filosofin. Det är förmodligen rent nödvändigt, om man inte vill tappa greppet om verkligheten.

Begav mig till Arcteryx på Vasagatan - världens trevligaste klätterbutik - för att köpa sneakers av Simon Brismo och Erik Massih. Varje gång jag ser Simon tänker jag på Dreamtime, 8C-bouldern i Cresciano som bara några få i världen har gjort - tänk att han har gjort den... Själv har jag en gång etablerat mig på den, för att ta en turistbild. Det fanns ett enda ställe där jag kunde hänga kvar länge nog för att någon skulle kunna ta ett kort. Och det här var ändå 2003 då jag var i betydligt bättre klätterskick än vad jag är i nu.

Nåväl, jag kör blondinbellastyle och lägger in en bild på resultatet ;-) Notera specialsulorna i skorna. Jag kommer att glida fram som på små moln.

Skönt lördagspass

Var så klättersugen att jag var på Verket tio i tio och alltså fick sitta och vänta på att få komma in. Det kändes segt först, och jag hade lite träningsvärk från torsdagen, men jag värmde upp länge och kom sen igång. Bitvis kändes det riktigt bra, men jag är fortfarande väldigt svag i "pullupsytterlägena", borde försöka hitta någon övning för att träna upp det lite snabbare. Misse och Rikard var där, och Daniel med sin söta dotter Selma.

Inspirerad blir jag förresten bara av tjejer, och idag var det en stark tjej där som jag tror heter Sofia, som inspirerade på flera problem, liksom Matilda förstås - hon inspirerar alltid, även när hon bara värmer upp :-)

Efteråt fikade Rikard, Misse och jag i det där fiket bredvid biblioteket. De har väldigt goda mackor med tonfiskröra...

Flashade en svarttaggad

Har inte haft en bra dag. Faktum är att den kan sammanfattas med följande bild:

Jag säger bara: TACK GODE GUD FÖR KLÄTTRING! Vilken lycka är det inte att få åka till Verket och klättra och träffa goda vänner, när man haft en dålig dag? Misse var där, och sen kom Rikard. Jag hade haft ett uppehåll på ungefär 1,5 vecka, men det kändes riktigt bra! Flashade en svarttaggad! En lätt visserligen, men ändå. Det blev inget jättelångt pass eftersom jag kände mig lite krasslig, men det var som sagt enormt roligt.

Misse gjorde bland annat en blå svarttaggad, det såg väldigt bra ut. Bättre än på flera år! :-)

Enarmslåsning, i alla fall

Åh vad skönt det var att få komma till Verket och klättra med Misse! Det blev ett ganska lugnt och trevligt pass. Ingen av oss var i någon toppform -Misse har ju varit i Österrike en vecka, och så led han nog fortfarande av sviterna efter 40-årskalaset. Själv har jag ingen annan ursäkt än att jag är lat, och att jag bara hade ätit ett äpple sen lunch. Vi (eller okej, Misse, jag kom bara halvvägs innan latmasken grep tag i mig) körde lite tunnel också. Förresten - jag gjorde faktiskt en enarmslåsning sen på övervåningen! Men problemet är att jag har noll styrka i ytterlägena..."pullupsytterlägena", och det är ju där man ska vara stark som klättrare.

Grattis Misse 40

Idag fyller Misse 40! Grattis! Igår kväll åkte Rikard, Tomas, Daniel och jag till Misses fest (Lotta var tyvärr bortrest och Moritz & Pamela sjuka) och överlämnade presenten: en ny crashpad! Perfekt att ha något nytt att landa på i vår om man inte orkar släpa ut sin egen padda! ;-)