Garphyttan igen

Söndagspass på Ulriks vägg i Garphyttan! Mycket trevligt och effektivt. Och här används tryckluft för att göra rent greppen, inga fjuttiga borstar! Fantastiskt.

Tillbaka på Verket

Tillbaka på Verket. Misse verkar vara i ganska bra form, så länge coremusklerna inte behöver tas i bruk. Efter ett tag kom Daniel, Lotta och Rikard. Enormt roligt att träffa alla igen, det var ett tag sen!

Trevligt i Garphyttan

Tillbaka på landet, efter tre klätterpass i Stockholm som väl gick hyfsat med tanke på det månadslånga juluppehållet. Bland annat ett givande pass med eleganta Maja Fresk - inget är så inspirerande som starka klättertjejer.

Lördagseftermiddagen tillbringade Joel och jag hos Ulrik och Anette i Garphyttan, på deras fina hemmavägg! Det blev ett jättebra - och väldigt trevligt pass.









Världens sötaste Albert klättrade också lite, med pappas hjälp. Det är mycket möjligt att detta är världens charmigaste 3,5-åring.

Djävulens avföring

Min pappa har ett urklipp på sin anslagstavla, där det står "Snö är djävulens avföring". Det är ju inte utan att man börjar skriva under på det. Man får ju skotta varje dag, två gånger om dagen, skotta tills man blir tokig, och varje gång är det minst ett par decimeter. Nu är det till råga på allt blytung blötsnö. Försökte hälla matolja på skyffeln, för snön fastnade ju hela tiden. Det hjälpte i tio sekunder.



Ser ni min bil på bilden, det är den lilla grå med en sorts snöhatt på taket. Jag var tvungen att ta en paus. (Det som står framför bilen är ett släp.) Nu tror ni kanske att bilen inte använts på typ tre veckor, men så är det absolut inte. Den borstades ren IGÅR. För 24 timmar sen. Men ändå var det ungefär 3,5 DECIMETER snö på den i morse. Man fick skotta runt bilen med jämna mellanrum, men ändå ramlade jag omkull i mina snorhala UGGs (världens mest värdelösa skor) så benen hamnade under bilen och överkroppen i en snödriva. Åh Gud vad jag längtar efter våren.

Hantlar och vedhuggning

Nu blir det träning med hjälp av...



och...

Den röda kolossen kommer närmare

Överhopad med jobb och deadlines, och kanske lite småkrasslig, funderade jag på att strunta i klättring idag. Men när man verkar ha jobbat sig till någon sorts temporär afasi, så är det nog lika bra att åka och träna istället.



Kände mig trött - men ändå stark. Den röda kolossen kommer allt närmare, problemen där känns inte så omöjliga som för några veckor sedan.



Jag var faktiskt nära att göra en svart där, vilket är helt ofattbart. Var även nära på andra svarta - alltså tyngre, lite brantare svarta (inte det vanliga krimpvertikala mesandet). Det är enormt roligt att känna styrka vara på väg! Känner mig väldigt inspirerad nu. Även av sällskapet. Körde lite med en mycket trevlig tjej, som var ungefär lika stark (eller nej, hon var starkare), men det roliga var att vi flera gånger hade lätt för olika sorters move och därmed kunde sporra varandra.

Solna

Det frestades med Misse på Verket och Jenny B på Karbin, men det fick bli ett sent pass i Solna eftersom jag skulle på middag i Solna sen. Och det fanns trevligt sällskap även där, exempelvis Fredrik nedan.



Nyss tillfrisknad från magsjuka, förväntade jag mig att jag nog skulle känna mig antingen lätt eller matt - men det var varken eller. Det känns dock som om axelträningen verkligen har hjälpt, och det är enormt roligt. Lyckades göra en svart idag också, men framför allt så känns det bra i kroppen. Avslutade med axelträning med hantlar.