Stöd

Sådärja! Med lite stöd, så kändes allt mycket bättre! Knäskyddet (eller vad man ska kalla det) nedan, var rent magiskt. Det gjorde inte alls ont! (Hm, får se hur det känns imorgon bitti...). Fingrarna känns fortfarande, men med tejp kändes det mycket bättre. Skulle förstås ha tänkt på det här för länge sedan.

Det visade sig snabbt bli ett enormt trevligt träningspass. En efter en dök de upp: Misse, Lotta, Rikard och Daniel! Så roligt att se alla igen, det var ett tag sen.

Svaproblemet nedan väckte stort intresse. Daniel försökte förtvivlat få oss att sluta, genom att fälla sarkastiska kommentarer (Kom igen nu, det ser inte bra ut och det är inte bra heller! Ni skulle bara veta hur ni ser ut!), men detta tycktes snarast stärka motivationen hos framför allt Rikard och Misse.

Nästa gång blir det klättring ute, för jag åker snart till landet. Ska bli roligt.