Var trött och hade huvudvärk (vilket jävla gnäll) och åkte till Verket mest för att träffa trevliga människor! Misse, Lotta, Rikard, Kerstin, Daniel! Jag blev snabbt på bättre humör och lyckades förtränga tröttheten i alla fall ett tag. Shoppade ett par nya klätterbyxor också.
Misse hade rättat nationella prov, och radade upp energi inför träningen. Lotta körde med en sond i näsan! Hon gjorde en sorts 24 timmars-undersökning, och läkaren hade sagt att hon skulle leva som vanligt - vilket ju innebär klättring. Slang eller inte - hon var lika stark som alltid!
Det är så inspirerande att träna med Lotta, om jag ser henne göra ett move ökar chanserna att jag ska göra samma move med säkert 200%. Fast det är klart, inte alltid, i vissa lägen är jag helt enkelt för svag. Hur som helst, Misse kallade Lotta "Yoda med slang i näsan" idag. Hon inspirerar oss alla. Kerstin körde mest lätt eftersom hon är skadad i axeln.
Kom förvånansvärt långt på mitt flashförsök av denna svarttaggade boulder - men allt eftersom träningspasset led, insåg jag (eller rättare sagt Misse) att jag verkligen har dålig boulderkondition. Jag kroknar alltid när det är ett par move kvar, vilar för länge mellan försöken, etc. Hm, inte bra. Jag är för lat helt enkelt. Å ena sidan intalar jag mig att jag ska få softa runt eftersom det faktiskt ska vara ROLIGT att klättra, men å andra sidan vill jag faktiskt bli bättre. Både starkare och mer uthållig... så... det är väl bara att bita i det sura äpplet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar